MARIA JACOBSON JOURNALISTICA.SE: Förnedring som maktmetod

Nu är det min tur. Att bli utredd av Försäkringskassan. I förra veckan fick jag först ett brev som i barsk ton ifrågasatte om jag var berättigad till sjukpeng under tre dagar i mars. Dagen därpå kom ett nytt brev som konstaterade att eftersom min firma befann sig i en nedåtgående trend mellan 2005 och 2008 så ska jag ha lägre sjukpenning än de 352 kronorna per dag jag hittills haft. Jag har två veckor på mig att lämna in olika uppgifter som motsäger Försäkringskassans.
En förklaring till att min firma var i en "nedåtgående trend" är att jag också har en anställning som personlig assistent på 35 procent sedan 2007. Eftersom arbetstiden är förlagd till enskilda dagar kan jag sällan få sjukersättning från arbetsgivaren eftersom det är en dags karens. Och jag är sällan sjukskriven mer än ett par, tre dagar åt gången. Men jag gissar att FK har hängt upp sig på att jag några gånger varje år faktiskt måste sjukskriva mig på grund av återkommande kraftiga luftvägsinfektioner, typ bronkit, och bihåleinflammationer. Totalt blir det kanske åtta-nio dagar per år. Det är fråga om skitsummor som inte ens räcker till läkarbesök och mediciner.
Varje gång är jag sjuk i närmare tre veckor men hemma enbart de dagar jag hostar så svårt att det är omöjligt att föra ett samtal, exempelvis intervjua, eller föreläsa.

Faktum är att jag känner mig kränkt av Försäkringskassans ifrågasättande. Självklart kan hela saken tyckas bagatellartad och inget att hänga upp sig på. Myndighetsutövning helt enkelt. Men tidsandan skapar paranoia och rädsla. Jag är skräckslagen för att bli allvarligt sjuk eller sjuk en längre tid. Jag gör verkligen allt som står i min makt för att inte bli sjuk, äter och dricker sunt, röker inte, tränar regelbundet, sover mycket - och ändå smyger sig känslan på att jag inte berättigad. Jag känner mig misstänkliggjord.
Jag tänker också på vad det kostar i tid, energi och pengar att utreda mig. Någon jobbar med detta och själv får jag lägga tid på att sitta i telefonköer för att beställa intyg samt förklara mig för Försäkringskassan, eller Förnedringskassan, som en vän kallar den. Det måste kosta mer än det sparar.
En annan sparåtgärd är det invecklade vab-systemet, vård av sjukt barn. Familjen jag arbetar hos har tre barn som är ungefär lika sjuka som andra barn. Men de struntar i att ta ut vab-dagar eftersom det är alltför krångligt. Det måste finnas mängder med familjer som resonerar på samma sätt. Tänk vad Försäkringskassan sparar på det - finns det någon uträkning på det?

Är det inte en ironi att graden av frihet minskar under en borgerlig regering? Att människor känner sig jagade och förnedrade. Det i sig är sjukdomsframkallande att gå med en gnagande oro över att bli sjuk. Den så kallat fria individen, i denna liberala era, hålls i ett järngrepp.
Borgarna har alltid tidigare kritiserat byråkratin. Det visar sig att de i stället är byråkratikramare. Det är väl därför regelverket för småföretagare, som bland andra Maud Olofsson alltid tjatar om, aldrig förenklas.
Det är inte bara en stark statsmakt man strävar efter, utan en som inger fruktan.