Förbryllande kyrkovalsdebatt

Piteå2013-09-13 01:50
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det är högst märkligt att den hetaste frågan i kyrkovalet verkar vara vilka nomineringsgrupper som borde få ställa upp i kyrkovalet eller inte när det i stället borde handla om vad man vill att kyrkan ska ha för plats i människors liv och vardag. När man hör företrädare för det partipolitiskt obundna grupperna, av vilka många företräder borgerliga partier i politiken på andra håll, tala om att de partipolitiskt bundna nomineringsgrupperna som något som katten släpat in blir man både beklämd och orolig. Är det den demokratisynen som ska vara tongivande inom den svenska kyrkan?

En annan sak som är värt att noteras är det stora inslaget av kyrkoanställda som finns på de partipolitiskt obundna listorna, framförallt på stifts- och kyrkomötesnivå. Det är värt att fundera över. Det socialdemokratiska partiet har på många håll som princip att exempelvis lärare inte ska sitta med i kommunens utbildningsnämnd och att sjuksköterskor och läkare anställda av landstinget inte bör vara förtroendevalda inom landstinget. Man ska inte vara med och styra över den verksamhet där man själv verkar eftersom väljarna kan komma att misstänka att man verkar för sitt eget bästa. I de banorna verkar inte alls de partipolitiskt obundna nomineringsgrupperna ha funderat. Där kan man se såväl präster, diakoner som församlingspedagoger på listorna.

I ett inslag i Nordnytt kunde man se Torbjörn Lindahl från Frimodig Kyrka, iförd prästkrage, raljera över hur konstigt det skulle vara om Luleå Hockeys styrelse bestod av miljöpartister och vänsterpartister. Men inte minsta reflektion hur det skulle sett ut om Luleå Hockeys styrelse skulle domineras av aktiva hockeyspelare.

Kanske Frimodig Kyrka och andra partipolitiskt obundna nomineringsgrupper skulle ta sig en funderare över det bibelord som handlar om att det är enklare att se flisan i sin broders öga men att man inte märker bjälken i sitt eget öga. I stället för att söka misstänkliggöra grunderna för den enes eller den andres engagemang i kyrkopolitiken borde vi i stället glädjas åt att engagemanget finns.

Läs mer om