Kyrkovalet brukar ofta kallas för det glömda valet. Valdeltagandet vid valet 2009 låg på 11,8 procent. Två tiondels procentenheter lägre än vid valet 2005. Förklaringen till detta är framför allt att många av kyrkans medlemmar upplever att valet av de styrande inom kyrkan inte berör dem och påverkar deras vardag. Detta är tyvärr lätt att förstå. Svenska Kyrkan är tyvärr dålig på att torgföra den viktiga och allomfattande verksamhet man bedriver. En annan viktig förklaring är att de nomineringsgrupper (som partierna i kyrkovalet kallas) är ytterst dåliga på att klargöra de ideologiska skillnaderna mellan de olika nomineringsgrupperna.
För de partipolitiskt obundna nomineringsgrupperna som POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska Kyrkan) och Frimodig kyrka är detta en medveten strategi eftersom dessa nomineringslistor innehåller kandidater med stora skillnader vad gäller värderingsgrund och samhällssyn. Frågan om den ”politiska” inblandningen i kyrkovalet är en het potatis hos många, och de ”opolitiska” nomineringsgrupperna försöker göra detta till en huvudfråga i valet. Man hävdar att de politiska partierna borde bannlysas från kyrkovalet och att endast kyrkligt aktiva och kyrkligt engagerade borde få vara med och välja vilka som ska styra Svenska Kyrkan. Man trummar in budskapet att kyrkan borde få stå fri från politiska ideologier.
Alla, oavsett om vi har en partipolitisk tillhörighet eller inte, bär på en uppsättning grundläggande värderingar, en människosyn och en samhällssyn som påverkar allt vi gör. Ställningstaganden kyrkopolitiskt aktiva gör blir inte det minsta mindre politiska för att de inte görs i nominering som saknar partipolitiskt anknytning. Ställningstaganden en person med borgerliga värderingar gör i kyrkopolitiken präglas av dessa värderingar precis som en socialdemokrat präglas av sina socialdemokratiska värderingar. Det är därför dags att en gång för alla att avfärda den mytbildning som POSK och Frimodig kyrka ägnar sig åt.
De socialdemokrater som kandiderar till kyrkomötet, till stiftsfullmäktige och till förtroendeuppdrag inom församlingar och pastorat gör detta utifrån samma intresse för kyrkans verksamhet och av samma omtanke om kyrkan som POSK:s och Frimodig kyrkas kandidater. De vill helt enkelt kyrkans bästa. Så varför betraktar de partipolitiskt obundna ”våra” kandidater som mindre värdiga och mindre värda? Naturligtvis handlar det om att de vill ha makten över kyrkan själva. De borde därför satsa på ”fair play” och i stället diskutera skillnaderna i syn på hur kyrkan ska fungera i stället för att sikta in sig på att misstänkliggöra partipolitiskt engagemang.
Vi socialdemokrater tar som utgångspunkt för vår kyrkopolitik att värna den öppna och omfamnande folkkyrkan. I detta perspektiv är det avgörande om människor vill fortsätta att ta stöd i kristen tro och tradition vid livets stora händelser. Exempelvis handlar det om när ett nytt barn ska välkomnas som del av ett större sammanhang. När ungdomar förbereder sig för steg ut i vuxenvärlden. När ett par bekräfta sin kärlek och trohet till varandra. När vi tar vårt sista farväl av en familjemedlem eller en vän. Det är därför av största betydelse att varje sådan gudstjänst präglas av hög kvalitet, lyhördhet och omsorg i de förberedande mötena inför dessa livshändelser. För att klara detta måste det finnas tillräckligt med resurser för att kyrkans alla medarbetare ska kunna göra ett bra jobb och kunna lägga ner sin själ i att säkerställa att alla kyrkliga handlingar håller högsta kvalitet.
För oss socialdemokrater är det också viktigt att kyrkan utvecklar sitt sätt att möta de som sällan eller aldrig går i svenska kyrkan så att de får en möjlighet att känna sig delaktiga. Genom att skapa ett sammanhang där man förenar goda traditioner med nytänkande och öppenhet gentemot nya idéer kan kyrkan öppna en väg in i kyrkans verksamhet för dessa människor. I detta sammanhang är det också centralt att ingen ska behöva känna sig ifrågasatt eller utsättas för kränkningar utifrån sitt kön, sin sexuella läggning eller utifrån någon personlig egenskap. Detta gäller såväl för den enskilde kyrkomedlemmen som för de anställda inom kyrkan. Kvinnoprästmotstånd, homofobi och främlingsfientlighet hör absolut inte hemma i Svenska Kyrkan.
I dagens mångkulturella samhälle är religionsdialogen viktigare än någonsin. Svenska kyrkan måste vara drivande i denna och bidra till att skapa forum för en levande religionsdialog i vårt land. Gemensamma erfarenheter av tro och tradition kan synliggöras och användas för att bygga broar mellan kulturer och människor. Detta är särskilt viktigt i tider av växande problem med rasism, islamofobi och antisemitism. Om vi, medlemmar i Svenska Kyrkan, har bättre kunskap om vår egen religion blir vi tryggare i mötet med andra religioner och dess utövare. Här kan kyrkan verkligen göra en insats för ett bättre samhällsklimat i vårt land.
På söndag har du möjlighet att rösta för en öppen och omfamnande folkkyrka som vårdar sina traditioner, som utvecklas i takt med tiden och som tar en självklar plats i vårt samhällsbygge. Så ta vara på din demokratiska rätt att rösta i kyrkovalet.