Att svenskarnas läsförmåga försämrats är ett faktum som oroar många. Skillnaderna i läsförmåga följer mycket väl de sociala strukturerna i vårt samhälle och klyftorna ökar allt mer. Läsning är ett av de områden där skillnaderna växer allra fortast. De som har det bra läser allt mer medan de som har det sämre ställt läser allt mindre. Läsförmågan håller omigen på att bli en klassmarkör av rang. Satsningar för att främja läsandet är därför mycket välkomna – och helt nödvändiga.
Att kunna läsa är en förutsättning för att kunna delta i samhällslivet fullt ut, och att kunna läsa bra är en nyckel till att kunna lyckas i vårt samhälle. Att främja läsförmågan är således en viktig insats för att främja våra demokratiska ideal och ett sätt att förhindra att vårt samhälle dras isär på ett oacceptabelt sätt.
När regeringens litteraturutredning presenterade sitt betänkande för omkring ett år sedan så pekade man på behovet av ett läslyft i form av riktade insatser i de grupper där läsförmågan sjunker. Utifrån detta kunde regeringens satsning inte annat än omfamnas. Men säg den lycka som varar beständigt. I stället för att tillskjuta välbehövliga, nya, pengar till folkbildningen för dessa lässatsningar så valde man helt enkelt att öronmärka en del av redan befintliga anslag. Det läslyft som regeringen presenterade blev därmed till en gökunge som stjäl föda från andra folkbildningsinsatser.
Samtidigt slår regeringen på stora trumman när man presenterar förslaget och får det att låta som om resurser tillförs i stället för att rakryggat säga att vi omprioriterar pengar till detta från annan folkbildningsverksamhet eftersom våra skattesänkningar gör att vi inga nya pengar har att tillskjuta, eller så hade man varit riktigt brutalt ärliga och sagt att vi väljer att omfördela pengar från annan folkbildningsverksamhet som vi inte tycker är så viktig att den ska få finnas kvar. För folkbildningen har länge varit ett rött skynke för borgerligheten.
Det är uppenbart att regeringen fått tänka om när det gäller behovet av läsfrämjande insatser. Redan år 2007, i regeringens första budget, valde man att skära ordentligt i de läsfrämjande åtgärderna. Den läsfrämjande delen inom ”En bok för alla” skrotades helt och det stöd till Kultur i arbetslivet som användes till läsfrämjande aktiviteter på arbetsplatserna drogs också in.
Om inte regeringen gjort läslyftet till folkbildningens egna lilla gökunge hade satsningen varit klockren. De trettio miljoner kronor som nu öronmärkts inom folkbildningsanslaget är faktiskt mer än vad man plockade bort 2007. Så ur läsfrämjandeperspektiv är läslyftet verkligen en satsning. Men denna satsning sker på annan folkbildnings bekostnad. Det ger en bitter eftersmak att de pengar man ger med ena handen tas tillbaka med den andra. När man sedan slår sig för bröstet övergår siffertricksandet till att bli rena bluffen.