När man läser insändare och kommentarer på webben kan man ibland fundera över hur långt personfixeringen har kommit att gå.
Allt mer fokuseras på enskilda personer i stället för på mer komplexa sammanhang eller skeenden. Det här är särskilt tydligt när det gäller landstingspolitiken. Vad det än gäller, negativt förstås, så är det landstingsrådet Kent Ögren som får klä skott för det hela. Skulle man utgå ifrån denna bild så skulle han vara en människa vars enda drivkraft är att jäklas med folk så mycket som möjligt.
Så är det naturligtvis inte. Men i stället för att fundera över vad som är de bakomliggande orsakerna till vissa ställningstaganden så väljer man i stället minsta motståndets lag och skäller på person i stället.
Detta är ju inte heller oppositionen inte sena på att spela på, och därigenom underblåsa. Det är bekvämt att det finns en hackkyckling på motståndarsidan som man kan använda sig av. Då slipper man i många fall diskutera de verkliga problemen.
Ta bara det här med nedläggningen av jourläkarverksamheten på kvällar, nätter och större delen av helgerna i Arjeplog. Det är naturligtvis inget som Kent Ögren går omkring och gnuggar händerna över och njuter av att få göra. Även om jag tycker det är ett djupt felaktigt beslut så vet jag att det inte är något Kent Ögren tycker är roligt att genomföra. I hans ögon handlar det i stället om att använda de resurser som finns på bästa och mest effektiva sätt. Att vi Arjeplogare upplever förändringen som att man rycker undan en stor del av tryggheten handlar om att vi har ett annat perspektiv.
För mig väcker frågan om jourverksamheten på vårdcentralen i Arjeplog andra funderingar än vad som kommit att dominera debatten. För mig är den stora frågan egentligen hur man ska klara vård och omsorg i framtiden om resurserna inte ökar i samma takt med att vårdbehov och vårdmöjligheter ökar, och varför tillräckliga resurser inte finns tillgängliga.
Det är ju nämligen detta som begränsar Kent Ögrens handlingsutrymme och tvingar honom, och de andra landstingspolitikerna, att skära ner på olika håll.
Nu är det inte så att jag säger att det inte finns resurser att klara vår välfärd, för det är jag övertygad om att det finns. Det jag säger är att resurserna inte finns tillgängliga där de skulle behövas, och detta är effekten av medvetna politiska val och faktorer som enskilda politiker knappast kan påverka. Politiska val som Kent Ögren knappast kan klandras för eftersom det är andra som fattat dessa beslut.
Ett sådant val är prioriteringen av skattesänkningar före satsningar på välfärden. Den prioriteringen har varken Kent Ögren eller den politiska ledningen i landstinget gjort. Det är borgerliga politiker på nationell nivå som är ansvariga för det valet. Man hade kunnat välja att ge mer resurser till landsting och kommuner i stället för att sänka skatterna, om man bara velat. Men det är alltför många som bortser ifrån eller glömmer att denna koppling finns.
Inte heller kan Kent Ögren ses som ansvarig för att enskilda människor gör valet i sina liv att flytta från Norrbottens län. Befolkningsminskningen är fortsatt stor och detta gör också att resurserna minskar. Minskade resurser innebär minskat handlingsutrymme och tvingar fram åtgärder som är negativa. Men behovet av rationaliseringar skulle ha funnits där även om landstingsrådet hetat Mattias Karlsson och varit moderat, eller Jens Sundström och folkpartist. Men sedan skulle kanske prioriteringarna ha sett annorlunda ut.
Att reducera den politiska debatten till personfrågor är att göra demokratin och samhällslivet en otjänst. Låt oss därför seriöst diskutera de grundläggande problemen och hur vi ska prioritera utifrån detta. Även frågan om det ska finnas läkarjour i alla kommuner dygnet runt ryms i denna diskussion, men då utan fokus på Kent Ögren som person.