Jag visste vad jag skulle se och stålsatte mig. Ändå gjorde det ont, bara att titta. Expressen publicerade i veckan en bild på en liten pojke som drunknat. Lille vän. Så liten och så oskyldig världens orättvisor. Tre år och, på de andra bilderna, så lycklig att leva. Nu var det slut. På flykten till Kanada. Vi är många som aldrig kommer glömma bilden på den lilla kroppen.
I sommar har katastroferna avlöpt varandra. Rangliga båtar som kapsejsar, oändligt många drunkningsolyckor, en frysbil där människor kvävts till döds, desperata människor vid gränsstationer i transitländer. Nyligen talade jag med en kvinna hemma i Sverige om katastroferna och nöden. Hon sa: "Om ni känner att ni kämpar 100 procent i Europaparlamentet, kämpa 200 procent! Vi är många som stödjer er. De aggressiva nättrollen må vara organiserade, men de är inte i majoritet! Hade jag varit där du är hade jag kämpat."
Jag känner det ansvaret. Vi som är här måste göra vad vi kan för att få slut på katastroferna. Vi måste pressa medlemsländerna och vi måste opinionsbilda.
Europaparlamentet har i veckan startat efter sommaruppehållet. I Bryssel rapporteras det om att tusen flyktingar anländer per dag. På nyheterna här rapporteras det att det saknas resurser att hjälpa. Vatten, barnmat, regnskydd, allt saknas. vårt eget kansli här i Bryssel åker just nu i olika omgångar till hjälpstationer för att lämna bidrag från oss.
Stödet från privatpersoner behövs verkligen, men framförallt behövs förändringar av politiken. Själv tror jag på en kombination av verktyg. Mer stöd till hjälpinsatser, fler lagliga vägar, mer engagemang för politiska lösningar i krigs- och krisregioner.
I dag la jag fokus på hjälpinsatserna. Jag och min kollega Anna Hedh skickade under dagen in ett förslag till parlamentets budgetutskott om en höjning av anslagen till EU:s asyl och migrationsfond med 80 miljoner euro, samt 5 miljoner euro extra till stödkontoret för asylfrågor. Alla medlemsstater måste ta sitt ansvar och EU måste ges de medel och verktyg som krävs för att samordna.
Nu ser jag honom igen. Den lille vid vattenbrynet. Känner en fläkt av fasan som drabbat hans far och släktingar.