I ett inslag i Radio Norrbotten måndagen den 21 juli kunde man höra sportfiskaren Per Björk från värmländska Grums berätta om att han och hans fiskepolare protesterade mot byggandet av ett minikraftverk i Arjeplogsströmmarna genom att göra alla sina inköp i Arvidsjaur i stället för i Arjeplog under tiden som de var uppe och fiskade i Arjeplog.
En sak ska man inledningsvis slå fast. Per Björk och hans polare har all rätt att protestera mot byggandet av kraftverket. Och eftersom de tycker det var fel att bygga kraftverket så är det rentav bra att de protesterar. Demokratin bygger ju nämligen på enskilda människors engagemang och vilja att påverka samhällsutvecklingen. Utifrån detta så lyfter jag på hatten för Per Björk & Co.
Men..., som Tony Irving så effektfullt säger i jurybåset i Let’s dance, nu kommer vi till det som är mindre bra. En protestaktion måste bygga på trovärdighet. Och där kanske Per Björk inte lyckas lika bra som i grenen att nå uppmärksamhet i media. Per Björk protesterar mot försämrat fiske på grund av ett kraftverksbygge samtidigt som han bemödar sig med att åka upp till Arjeplog ända nerifrån Värmland för att fiska. Fiskeupplevelsen i Arjeplog är dessutom så viktig för honom att han kan tänka sig att åka 18 mil tur och retur till Arvidsjaur när han ska handla något under tiden han är i Arjeplog och fiskar.
Jag vet inte om jag kanske är misstänksam i överkant, men på något sätt får jag för mig att fisket trots allt inte är så dåligt. Vore fisket riktigt kasst skulle väl inte Per Björk med vänner åka alla de många milen från Grums till Arjeplog? Alternativet är att hela fiskeresan med inkluderad shoppingbojkott i sig är ett väl genomtänkt mediejippo för att protestera mot själva kraftverksbygget.
I inslaget i Radio Norrbotten kunde vi höra reaktioner från ortsbor och från Arjeplogs kommunalråd Britta Flinkfeldt Jansson. Reaktionerna på Per björks bojkott är inte särskilt översvallande. Uttalandet som Britta Flinkfeldt Jansson gör i inslaget är klockrent. Hon säger nämligen: ”De utnyttjar våra naturtillgångar, men de vill inte betala för sig. De är kanske den typen av turister som vi inte behöver i kommunen.” Britta har helt klart en poäng. Vi kan inte gratis tillhandahålla en massa naturtillgångar till människor som inte är beredda att göra rätt för sig.
Christer Borg, ordförande för Älvräddarna, säger i inslaget: ”Jag har full förståelse, men sedan tycker jag att det är synd om de goda krafterna som finns i Arjeplog. Men de får ett argument att använda till sina kommunpolitiker som borde tänka efter lite mer nästa gång när någon kommer med lika dåliga planer om en kraftutbyggnad.”
Det kanske inte Christer Borg tänker på är att protestaktionen ger ”andra sidan” starka argument i debatten. När fiskefantaster i framtiden kommer att säga att det är mer gynnsamt för en kommun som Arjeplog att satsa på fisket i stället för att tillåta byggande av kraftverk kommer man att bemöta detta med svaret: Vadå mer gynnsamt, fisketuristerna lämnar ju inga pengar efter sig. De handlar ju inte ens här.
Då får kanske Per Björk och Christer Borg säga som uppfinnaren från Sundbyberg i TV-programmet Lorry: ”Tänkte inte på det”.