Utifrån vilka frågor man jobbar med, så tror jag nog de flesta tycker att just de superviktiga frågor som man själv har ansvar för får för lite uppmärksamhet och att "fel saker" uppmärksammas.
I veckan när Max skickade ett presentkort till alla riksdagsledamöter som tack för att riksdagen fattat beslut om att sänka krogmomsen till exempel. Klart Max är nöjda med det! Jag klandrar dem inte. Presentkortet var kanske en aning smaklöst, och att syftet tydligen var att riksdagsledamöter skulle få "komma ut i verkligheten" säger mer om Max vd:s okunskap om riksdagens ledamöter än något annat (vi som flyger upp och ner i landet, brukar frekventerat besöka nämnda snabbmatskedja).
Men problemet är inte indignation hos ledamöterna. Det som gör mig arg är att ett presentkort kan få så orimligt mycket uppmärksamhet, samtidigt som arbetslösheten bland unga biter sig fast.
Ekot rapporterar: Den totala arbetslösheten stiger. Mer än en fördubbling av ungdomsarbetslösheten sedan 2006. Andelen unga i gruppen har ökat. Dagens Industri lyfter siffrorna som visar att prissänkningen generellt sett inte blivit verklighet i krogbranchen, trots krogmosen, vilket enligt Anders Borg var avgörande om det skulle leda till ökad sysselsättning. Detta har kostat 5 miljarder.
Halverad arbetsgivaravgift för unga är en annan kostsam reform, 5,6 miljarder, som regeringen genomfört. Undersökning från Hotell och restaurangfacken och Handels som har störst andel av de unga inom sina branscher, visat på gett usla resultat.
Trots detta så skrivs det hellre om att Max tackar för krogmomsen än om följande:
Är regeringens politik det bästa sättet att få unga i arbete?
Är det smart att gynna en bransch så ensidigt? Är det ens vettigt att "alla" unga börja sitt yrkesliv med att vända burgare, även om om det gav efterfrågad effekt? Inget fel i det i sig, det har jag själv gjort, men redan i dag har vi företag som skriker efter arbetskraft.
Läste att efterfrågan på nyanställning väl motsvarar de som står utan arbete i Norrbotten.
Vad felas?
Vi måste klara att matcha arbetskraft mot aktuell efterfrågan och utbilda. Transportsektorn är ett exempel där efterfrågan överstiger tillgången. Exempelvis Pajala uppges ha ett behov av 300-400 lastbilsförare. Vi vill avsätta en miljard till upphandling av bristyrkesutbildningar för att ge arbetslösa arbete och branscher som söker arbetskraft möjlighet att växa. Vi avsätter 700 miljoner för att förbättra matchningen mellan arbetslösa som ska se på behovet hos den som är arbetslös.
Arbetslösa är individer, behovet ser olika ut, läsa upp betyg, nyutbildning, omutbildning, vidareutbildning, eller praktik för att få kontakter i arbetslivet. En sänkning av arbetsgivaravgiften riktas mot små företag, för att de ska få möjlighet att växa. Detta finns i Socialdemokraternas budgetmotion, och är finansierat till sista kronan. Det är en arbetsmarknadspolitik som tar sikte på utveckling av så väl företagande som för varje människa. Det är dags att strunta i Max.
Och på flera ställen runt om i landet gör enskilda kommuner just det. Egna insatser för att få unga ut i arbete, det är bra. Södertälje, Luleå, Piteå är exempel på S-styrda kommuner som gör det. Men det gör också att det blir en stor skillnad mellan vart du bor, vilka ekonomiska muskler som finns där du bor. Det är inte rimligt!