Fel att isolera Nordkorea
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Nordkorea är ett utfattigt kommunistland i Asien vars ledare fastnat i det kalla krigets skyttegravar. Landet skulle vara totalt bortglömt, vore det inte för att diktatorn Kim Jong Il då och då gjorde sig påmind genom att framkalla en liten världskris. Ena dagen har Nordkorea skaffat sig kärnvapen, som dock ingen fått se och vars existens kan ifrågasättas. Nästa dag har landet utvecklat missiler som kan nå ända till Alaska.
Kim Jong Il trängtar efter världens uppmärksamhet och erkännande, men kanske framför allt efter hjälp som kan hålla hans 23 miljoner förslavade medborgare nödtorftigt vid livet. Och föda en stående arme på över en miljon man.
Vad ska man då göra åt Nordkorea? Effektivast är troligen "det kinesiska spåret": Att utveckla handeln med Nordkorea och försöka dra in landet i den globala ekonomin. Faktum är att det finns krafter igång även i Nordkorea för att bryta den ekonomiska isoleringen, som både är påtvingad och självvald.
På kort sikt finns naturligtvis risken att en sådan politik ökar Nordkoreas möjligheter att stärka sin militära kapacitet. Samtidigt blir det svårare för Nordkorea att dölja sina förehavanden och intresset för fredligt samarbete ökar.
Sanktioner förvärrar situationen för den lidande befolkningen och ökar ledarnas paranoia. Man kan inte bortse från att de senare också styrs av fruktan. Därför vore det bra om USA lovade att inte angripa Nordkorea. Kostar inte mycket, eftersom ett preventivt angrepp på Nordkorea ändå är uteslutet.