Diskussionen om hur vårt pensionssystem och beskattningen av pensionärerna bidrar till de växande klyftorna i vårt samhälle är inte ny.
Tyvärr har det framförallt varit pensionärernas situation visavi den arbetande befolkningen som diskuterats på senare år. De fördelningsmässiga effekterna ur ett jämställdhetsperspektiv inom pensionärskollektivet har dessvärre kommit i skymundan. Därför är det ytterst välkommet att PRO nu sätter fokus på detta i den rapport man nyligen presenterat.
Att pensionärerna tappat gentemot arbetarna som en effekt av de fem jobbskatteavdragen har det skrivits spaltmetrar om. Men få är riktigt medvetna om hur stora dessa klyftor är.
Om en pensionär och en arbetare för åtta år sedan båda hade tjänat 14 000 kronor så hade arbetaren idag haft 17 600 kr medan pensionären stått kvar på 14 000 kronor. Arbetaren har fått en löneökning på 36 procent under dessa år medan pensionären inte fått någon uppräkning.
Men det är inte enbart dessa klyftor som växer. Även klyftorna mellan olika pensionärsgrupper gör det. De yngre pensionärerna har bättre inkomster än de äldre – och män har betydligt högre pensioner än vad kvinnorna har. Snittinkomsten bland Sveriges manliga pensionärer ligger på 18 750 kronor per månad, vilket är 6 000 kronor högre än snittinkomsten för kvinnor. Männens snittpension ligger därmed nästan femtio procent högre än kvinnornas.
I Sverige finns i dag 205 000 pensionärer som har pensioner som ligger under EU:s fattigdomsgräns vilken för Sverige innebär 10 800 kronor per månad. Av dessa är sjuttio procent kvinnor, nämligen 142 746 stycken. 4 047 av dessa kvinnor bor i Norrbotten.
Att kvinnorna har lägre pensionärer handlar naturligtvis om samhällsstrukturer. Kvinnor har under sitt yrkesliv haft lägre löner, har i högre grad arbetat frivillig och ofrivillig deltid och har dessutom i högre grad stannat hemma med barnen. Allt detta innebär att livslönen blir lägre – och därmed också pensionen.
Den fattigdomsfälla som alltför många pensionärer fastnar i är i stort sett bara en förlängning på de kvinnofällor som funnits under det verksamma yrkeslivet. För att komma tillrätta med fattigfälleproblemet i pensionssystemet så måste man bedriva ett tvåfrontskrig – dels mot vårt ojämställda arbetsliv och dels mot de effekter detta får i pensionssystemet. Det räcker inte bara med att titta på pensionssystemet.
Det går inte heller att sitta lugnt i båten och tro att problemen löser av sig själva framöver. Pensionerna för kommande generationer kommer generellt sett att sjunka och stora grupper kommer i framtiden att få oroande låga pensioner. Att detta kommer att drabba män och kvinnor något jämnare i framtiden är i sig ingen lösning.
Grunden för pensionssystemet måste vara att alla pensionärer får en acceptabel levnadsnivå. Pensionssystemet måste därför ses över i sin helhet. Det hjälper inte att lappa och laga. Pensionssystemet måste byggas om från grunden.