Arbetslösheten i Sverige stiger mot nya höga nivåer. Långtidsarbetslösheten biter sig fast. Antalet inskrivna i fas 3 inom jobb- och utvecklingsgarantin fortsätter att öka trots att den samlade oppositionen i riksdagen fattat beslut om att flödet in i fas 3 ska stoppas. Precis som på sjukförsäkringsområdet vägrar regeringen att efterlyda detta riksdagsbeslut. Eftersom fas 3 kommit att bli en slutförvaring av de arbetslösa i stället för en sluss tillbaka till den reguljära arbetsmarknaden. Effekten blir att allt fler låses in i fas 3 utan att ha en reell möjlighet att ta sig därifrån.
I Norrbotten är i dag, enligt den statistik som LO-distriktets ordförande Maria Stenberg redovisade vid gårdagens pressträff,
1 309 personer inskrivna i fas 3. Det innebär att det en vanlig månad pumpas ut 6,5 miljoner kronor i ersättningar till arbetsgivare som tar emot personer som hamnat i fas 3. Om dessa arbetsgivare vet vi inte särskilt mycket, då alla privata företag anges som "okänd arbetsgivare" i arbetsförmedlingens statistik. Det är alltså omöjligt att för en granskande journalist att få ut uppgifter om var dessa finns att hitta inom den för att kunna granska vilken typ av arbetsuppgifter som fas 3-arbetarna utför.
Tänk om man månatligen hade använt dessa drygt sex miljoner till arbetsmarknadspolitiska utbildningar som bättre kunnat förbereda de långtidsarbetslösa för en återgång till arbetsmarknaden. Nu får de i stället gå på fas 3-jobb till extremt låga ersättningsnivåer och säkerligen på många ställen utföra arbetsuppgifter som inte var tänkta att genomföras inom
fas 3 men som ändå utförs utan att den arbetslöse får ersättning som ligger i närheten av vad kollektiv avtalen stipulerar.
Myterna om fas 3 är många. Du har säkert hört de flesta redan, men de tål att upprepas så att de kan krossas och begravas- Den vanligaste myten är att det mest är äldre människor som närmar sig pensionsåldern som hamnar i fas 3. Så ser inte verkligheten alls ut. Den stora majoriteten av de inskrivna i fas 3 har många år kvar till pensionen. Effekterna av de låga ersättningsnivåer blir därför både en utsatt ekonomisk situation just nu, men också en försämrad pension som följer med under ålderdomen.
En annan myt är att de inskrivna i fas 3 skulle, i mycket hög grad, skulle ha en mycket låg utbildningsnivå. Om man tittar på statistik för Norrbotten visar de siffror för Norrbotten som Maria Stenberg redovisade att sextio procent av de inskrivna har en gymnasial utbildning och att sexton procent även har en eftergymnasial utbildning. Inlåsningen i fas 3 innebär därför också att kompetens som Norrbotten skulle ha mått bra av att ta del av går till spillo. Är det en vettig arbetsmarknadspolitik?
Det allvarligaste med hela fas 3 är den långsiktiga påverkan denna arbetsmarknadsåtgärd har för spelreglerna på den svenska arbetsmarknaden. Sex procent av de inskrivna i fas 3 saknar helt rätt till arbetslöshetsersättning i någon form. Dessa människor är hänvisade till försörjningsstöd via kommunernas socialkontor eller ekonomiskt stöd från vänner, familj eller andra närstående. För de flesta andra är ersättningsnivåerna skrämmande låga. Detta skapar en grupp av ekonomiskt mycket utsatta människor som till slut blir beredda att ta ett arbete till nästan vilken lön och vilka arbetsvillkor som helst. Detta är väl också en av de morötter som regeringsföreträdare talar om. Det ska löna sig mer att ta ett jobb till en riktigt låg lön än att fortsätta i fas 3. Cyniskt? Javisst? Bra? Inte alls. Detta hotar nämligen balansen på den svenska arbetsmarknaden i grunden och riskerar att göra att vi, även här i Sverige, får en grupp med "working poor" som måste ha flera heltidsjobb för att överleva.
Flödet in i fas 3 måste stoppas omgående. Detta är ett system som inte är värdigt ett välfärdsland som Sverige.