De två nationer som under kalla krigets dagar var så totaldominerande i världspolitiken att man talade om dem som supermakter befinner sig båda två, oberoende av varandra, i ett skrämmande sönderfall. I det ena fallet, för USA:s del, handlar det om politiker som inte tar ansvar för nationens bästa och inte klarar av att fatta nödvändiga beslut. I det andra fallet, Ryssland, handlar det om politiker som tyvärr fattar beslut som visar på att man saknar respekt för grundläggande demokratiska principer och i än högre grad saknar respekt för mänskliga rättigheter. Frågan är bara vilka effekter utvecklingen i dessa två länder kommer att få när det gäller utvecklingen i vår värld.
När det gäller USA är det naturligtvis det politiska och demokratiska sammanbrottet i Kongressen som oroar och som förskräcker. Demokratins främsta uppgift är att överbrygga meningskonflikter, hantera meningsskiljaktigheter och kunna ge grund för ett långsiktigt hållbart styre i ett land.
Allt detta misslyckas de amerikanska toppolitikerna med just nu. Låsningen är total och politisk prestige får gå före medborgarnas bästa. Kongressbyggnaden på Capitol Hill har förvandlats till en enda gigantisk sandlåda där demokrater och republikaner tjurigt sitter i var sitt hörn och kastar skit på varandra. Allt medan statsapparaten stängs ner, människor stängs ute från sina arbeten och allt framåtsyftande politiskt arbete djupfryses i avvaktan på att andra sidan ska kapitulera och ge upp sin kamp för att alla ska ha rätt till en sjukförsäkring. Och detta sker alltså i det land som så gärna beskriver sig självt som demokratins främsta försvarare.
Inte undra på att politiker inte står högt i kurs vad gäller förtroende hos medborgarna. Betyget är tyvärr alldeles för välförtjänt. Man klarar nämligen inte alls av det uppdrag man har fått av väljarna – trots att det är gräddan av den amerikanska politiska eliten som sitter i Kongressen. Detta fasansfulla demokratiska misslyckande drabbar solkar inte bara ner de amerikanska politikernas rykte utan riskerar att också spilla över på förtroendet för politiker i andra länder också. Kan politiker misslyckas så kapitalt kan det nog hända här också tänker nog en och annan – och det leder till att politikerföraktet frodas allt mer.
I fallet Ryssland ligger inte problematiken i att politikerna är lamslagna. Tvärtom. Där är problemet i stället vad politikerna tar sig till. Naturligtvis är det Rysslands människorättsliga sammanbrott som tankarna går till. Även om Ryssland stått långt från vad vi i väst definierar som demokratiska synsätt så har landet ändå under årtionden präglats av en strävan efter att förstärka de mänskliga och demokratiska rättigheterna i landet. Men nu går utvecklingen bakåt med stormsteg. Allt med president Vladimir Putins godkännande.
Hets mot människor som på något sätt anses stå utanför normen är mera vardag än undantag. Homosexuella personer utsätts för förtryck och förföljelse medan myndigheter och politiker gillande ser mellan fingrarna eftersom det bara drabbar ”perversa typer”. Ryska organisationer som får utländskt stöd måste registreras som utländska agenter – annars riskerar de att straffas hårt. I Moskva har Pridedemonstrationer stoppats i hundra år framåt genom ett beslut i stadsfullmäktige. Nyligen stoppade president Putin dessutom alla adoptioner av ryska barn till länder som godkänner samkönade äktenskap. Respekten förmänskliga rättigheter riskerar helt att sättas ur spel av de ryska makthavarna. Och i detta land ska de olympiska vinterspelen gå av stapeln nästa år. Det känns allt annat än bra.
Det är både fasansfullt och förskräckande att två världsledande nationer som Ryssland och USA uppvisa sådana dysfunktionella drag som de båda gör. Att vi, övriga världsmedborgare, i så hög grad påverkas av vad som sker i dessa länder känns i tider av dessa särskilt olustigt. När det ena landets politiker sätter sig ner och försöker svälta ut andra sidan genom att blockera och obstruera och det andra landets politiker struntar i mänskliga rättigheter och respekten för den enskilda människan känns det närmast som ett hån att veta att dessa båda länder sitter med vetorätt i FN:s säkerhetsråd. Om inte politikerna i dessa två länder inte tar sig samman och förmår ta sitt demokratiska ansvar måste vi skapa en ny tingens ordning i vår värld. Då måste USA:s och Rysslands dominerande ställning i världspolitiken brytas en gång för alla.