Färgblinda fransmän?
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
nialkrig, försök till statskupper och social oro. I synnerhet som landet återhämtade sig förvånansvärt snabbt ekonomiskt och industriellt och i dag är ett ledande högteknologiland.
Utrikespolitiskt lade fransmännen om kursen, förbrödrade sig med den forna ärkefienden Tyskland och drog upp ritningarna för vad som nu är den Europeiska Unionen.
Gaullismen, en nationellt färgad konservativ rörelse som skapades av de Gaulle, blev alltmer lik övriga borgerliga partier och utgör nu kärnan i högerblocket.
Mot detta står ett vänsterblock bestående av socialister, kommunister och andra grupper på vänsterkanten. Det en gång så starka kommunistpartiet har krympt medan extremhögern i Front National har vuxit.
Det finns de som menar att uppdelningen i vänster och höger håller på att förlora sin betydelse i Frankrike. Som huvudmotståndare i presidentvalet räknas alltjämt Nicolas Sarkozy från regeringspartiet UMP och socialistpartiets kandidat, Segolène Royal.
Men "Sego" och "Sarko" jagas av både en borgerlig mittenkandidat, Francois Bayrou från UDF, och den främlingsfientlige Jean-Marie Le Pen.
Le Pen har redan älskvärt påpekat att Sarkozy är son till en ungersk invandrare och ingen riktig fransman. Denne gör i sin tur så gott han kan för att svärta ner den andra generationen arabiska invandrare som han efter ungdomskravallerna i fjol kallade för "slödder".
Hårda tag går hem bland konservativa väljare, även om alla inser att man inte löser problemen i förorterna med ännu fler kravallpoliser.
Segolène Royal
lovar 500 000 nya ungdomsjobb, men talar inte om hur det ska gå till. Lika fåordig är hon om vad som ska hända med det ganska generösa välfärdssystemet och den låga pensionsåldern i framtiden.
Istället profilerar sig Royal på vagt tal om att "demokratisera" det elitistiska politiska systemet i Frankrike och införa en ny "stil" i fransk politik. Samtidigt är Royal själv en produkt av detta system och har gått i samma elitskola som Sarkozy. Båda viftar numera lika ivrigt med trikoloren.
Den 22 april avgörs vilka två som kommer att stå emot varandra i den andra avgörande valomgången den 6 maj. Först då vet vi om de franska väljarna gått åt vänster eller höger. Eller om de blivit färgblinda och röstat fram en kandidat som säger sig stå mellan blocken.
Le Pen går förhoppningsvis inte vidare denna gång.