Det finns en växande frustration i Europa över USA:s sätt att axla sitt ansvar som den enda kvarvarande supermakten. Frustrationen, som nu riktar sig mot Obama men som har sina rötter långt tillbaka i tiden, handlar om USA:s självsvåldiga agerande på en rad områden – från den finansiella sektorn till USA:s sätt att föra kampen mot den terrorism som USA i hög grad självt frambringat genom tre ödesdigra krig in på Europas knutar.
Det började med kriget mot Sovjetunionen i Afghanistan på 1980-talet, när CIA tränade och beväpnade bin Ladin och hans gelikar. Det fortsatte med invasionen av Afghanistan 2001, driven av primitiv revanschlust. Efter 12 års krigande som kostat tiotusentals människor livet och förbrukat ofattbara resurser, ska USA nu förhandla med de talibaner som Bush ersatte med blodsbesudlade krigsherrar 2001!
Den huvudlösa invasionen av Irak 2003 fick bara stöd av opportunisten Tony Blair i Storbritannien. Men hela Europa har fått betala priset i form av flyktingströmmar och ökad terrorism. Då har vi ändå inte sett slutet. Irak står idag inför en de facto-delning med risk för en ny våg av etnisk och religiös rensning. Vad som händer i Afghanistan kan vi bara ha farhågor om. USA agerar eller, som i Syrien, låter bli att agera. Europa får ta konsekvenserna.
Fredspristagaren Obama talade så vackert om demokrati och mänskliga rättigheter, bakom pansarglas och utvalda åhörare vid Brandenburger Tor i Berlin. Men han bär ansvaret för att styrkan i Afghanistan utökades med 30.000 man, och för att amerikanska specialförband utförde nattliga räder mot afghanska byar under flera års tid. Under Obama har hundratals oskyldiga afghaner, pakistaner och jemeniter dödats av USA:s drönare. Och presidenten har inte offrat något större politiskt kapital på att stänga Guantánamo och ge krigsfångarna där en civil rättegång.
Obamas anseende förbättras inte av att övervakningen av amerikanska och utländska medborgare fortsatt och utvidgats under hans tid som president. Utnyttjandet av amerikanska IT-jättar för att (potentiellt i alla fall) övervaka hundratals miljoner internetanvändare, är en tankeställare för Europa. EU borde stämma företagen i fråga, och göra starka officiella markeringar mot USA. Europa måste också satsa på egna sökmotorer och internetoperatörer som inte sitter i knäet på den amerikanska regeringen.
Den vacklande och inkonsistenta amerikanska politiken i vårt närområde är ett hot mot Europas säkerhet. USA blåser upp motsättningarna till vissa länder i regionen, t ex Iran, samtidigt som man samarbetar militärt med diktaturerna vid Persiska viken och med ockupationsmakten Israel. Uppbyggnaden av ett amerikanskt antimissilsystem mot inbillade iranska robotar i Östeuropa och Turkiet provocerar i onödan Ryssland. Och så vidare.
Det är tydligt att USA:s intressen inte alltid är Europas. Det är därför hög tid att Europa tar ansvar för sin egen säkerhet. Europa måste stärka sitt eget militära försvar, men framför allt utveckla den europeiska utrikespolitiken. Vi européer har en tendens att ropa på USA så fort det bränner till. Vi klagar med rätta på USA:s ointresse för kriget i Syrien. Men står själva helt handfallna inför en konflikt som knappt berör amerikanska intressen, men som Europa redan känner av in på bara skinnet.
Sedan får Obama lägga på ett kol om han ska gå till historien som en president som ökade säkerheten i världen. Ingen tvivlar på hans goda vilja, men resultaten ligger än så länge långt från retoriken.