Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
SVT har nyligen begåvats med ett speciellt program om EU. Det kallas "Agenda Europa" och leds av Brysselkorrespondenten Erika Bjernström. I söndags var det dags för ett nytt avsnitt, denna gång på det eviga temat: Varför är EU så impopulärt och vad skall man göra för att ge EU en bättre folklig förankring.<br /><br />Jag såg programmet. Förutom Maria Wetterstrand fanns inte en enda EU-kritiker bland deltagarna. Istället hade man en lång intervju med Margot Wallström, en "debatt" mellan tre nordiska EU-entusiaster och slutligen en krönika med en av landets många EU-positiva journalister, (Rolf Gustavsson, Svenska Dagbladet). Sammantaget var det kanske 6-1 till EU-entusiasternas fördel.<br /><br /><br /><br />Programmet var typiskt i sitt slag. På otaliga seminarier har man dryftat klyftan mellan EU och folket. Men alltid är personuppställningen ungefär som i Agenda Europa. Ibland får en EU-skeptiker komma till tals, men de tunga och så kallade seriösa analyserna görs av uttalade EU-vänner. <br /><br />För några år sedan genomfördes den "EU-stafetten" som skulle sprida kunskap om EU-konstitutionen. Jag gick igenom alla dess möten under ett halvår och kunde konstatera att "informationen" alltid skötts av pålitliga EU-vänner. Någon enstaka gång släppte man in en kritisk röst, men oftast fanns ingen sådan med. Allt detta finansierades med offentliga medel och betecknades som en objektiv informationskampanj.<br /><br /> <br /><br />Till allt detta skall läggas vad alla vet, nämligen den förkrossande övervikten för EU-entusiasterna bland våra ledarskribenter. Och den lika förkrossande övervikten i näringslivet, i de stora partierna och bland våra riksdagsmän. Det finns inget som enar det ekonomiska och politiska etablissemanget så mycket som just den positiva synen på EU. <br /><br />Det här skapar ett mycket osunt debattklimat, där EU-entusiasmen framställs som det normgivande och EU-kritiken som det udda och avvikande. När jag själv deltagit i debatter så presenteras jag oftast med tillägget "en känd EU-kritiker". Det är naturligtvis sant, men jag har aldrig hört någon presentera till exempel Wallström, Reinfeldt eller Leijonborg med epitetet "känd EU-entusiast".<br /><br /><br /><br />I media framställs gärna EU-kramarna som seriösa och objektiva, medan kritikerna blir subjektiva tyckare. Och eftersom alla höga poster i samhället innehas av entusiasterna blir kritikerna något som liknar det som katten släpat in. Det anses högt, hedervärt och begåvat att i positiv anda diskutera EU:s framtidsfrågor. Men den som vågar ifrågasätta hela medlemskapet anses vara en lågsinnad populist, oavsett vilka argument han/hon för fram.<br /><br /><br /><br />Folket genomskådar dock detta. De kan skilja på information och propaganda. EU är impopulärt inte minst av det skälet, att hela ekonomiska och politiska etablissemanget entonigt och ihärdigt förkunnar hur fint det är med unionen. Människor vill inte ha den korrekta åsikten skriven på näsan. De vill ha fakta och de gillar inte spel med 6-1 i laguppställning.
