När Spanien år 1975 lämnade sin koloni i Västsahara blev landet självständigt. Västsaharas tid som självständigt land blev kort. Landet ockuperades snart av Marocko och Mauretanien. Marocko gjorde anspråk på Västsahara men detta avvisades av den internationella domstolen i Haag. När Mauretanien några år senare lämnade Västsahara tog Marocko kommandot även över dessa områden. Sedan 1979 ockuperar Marocko hela Västsahara och förtrycket mot och marginaliseringen av västsaharierna har varit hårt och brutalt.
Motståndsrörelsen Polisario har förgäves kämpat för det västsahariska folkets frihet. Först genom väpnad kamp. En kamp som sedan lång tid övergått till en kamp som förs med demokratiska medel. Men det marockanska motståndet mot de västsahariska frihetssträvandena har varit kompakt. I stället har Marocko fört en marockofieringspolitik vilket har inneburit att den västsahariska befolkning som inte flytt numera är i minoritet i landet.
Under ockupationen av de västsahariska områden har Marocko fört en handelspolitik där de västsahariska områdena setts som marockanska. I de fiskeavtal som tidigare slutits mellan Marocko och den Europeiska Unionen har de västsahariska vattnen inkluderats, trots att detta strider mot folkrätten.
Sverige har vid en rad tillfällen ifrågasatt EU:s agerande och tryckt på för att EU ska vägra sluta fiskeavtal med Marocko om avtalen inkluderar västsahariska vatten. Men Sverige har kört huvudet i väggen. Den svenska hållningen är att fiskeprotokollet strider mot folkrätten då Marocko tillåts sälja västsahariska tillgångar utan att västsaharierna har något inflytande över hur inkomsterna används.
Det nya fiskeavtal som EU-parlamentet nu röstat igenom kränker västsahariernas rätt till självständighet och suveränitet över fisket inom det egna territoriet. Därmed ger EU indirekt legitimitet åt Marockos ockupation av de västsahariska områdena.
Åsa Westlund, socialdemokratisk EU-parlamentariker säger i en kommentar till parlamentets beslut att godkänna fiskeprotokollet: ”När vi stoppade protokollet 2011 var Europaparlamentet tydliga med att vi bara skulle godkänna ett nytt protokoll om det var i enlighet med internationell rätt. Detta protokoll är inte det, men ändå röstas det igenom. Jag är besviken.”
Även den norrländske EU-parlamentarikern Jens Nilsson, också han från Socialdemokraterna upprörs av godkännandet av fiskeprotokollet med Marocko. Han säger: ”EU är ute på väldigt farligt vatten när de överprövar FN:s bedömning av folkrätten och internationell lag. När EU inte självt står upp för internationell rätt skadas vår trovärdighet och det blir svårt att med tyngd kritisera andra länder som bryter mot den.
Det är skrämmande att EU fortsätter att fiska i grumligt vatten när det gäller det västsahariska fisket. Folkrätten är tydlig med ekonomisk verksamhet som bedrivs med koppling till naturresurser i ett icke självstyrande område måste bedrivas i enlighet med det ockuperade folkets vilja och intressen. EU borde i stället stå upp för, och värna om, folkrätten och dess intentioner. Men här får penningen uppenbarligen gå före folkrätten. Det är helt enkelt tragiskt.