LEDARE: EU får inte lämna Västsahara i sticket

I över trettiofem år har den marockanska ockupationen kunnat fortgå. I det ockuperade Västsahara bor det mellan 160000 och 200000 saharier och i de fyra västsahariska flyktinglägren i västra Algeriet finns det omkring 170 000 västsahariska flyktingar. Det marockanska förtrycket mot och marginaliseringen av Västsahara är både brutalt, blodigt och systematiskt. Detta trots att den västsahariska motståndsrörelsen Polisario sedan lång tid lagt ned sina vapen och kämpar med demokratiska medel.

Den marockanska ockupationen av Västsahara är inte en konflikthärd som finns närvarande i den breda allmänhetens medvetande på samma sätt som det av Israel ockuperade Palestina. Den mur Israel rest mot de palestinska områdena har väckt stor avsky hos den breda allmänheten, men den av Marocko byggda 200 mil långa mur, The Berm, som isolerar de västsahariska områdena är nästan bortglömd. Ändå lider västsaharierna minst lika mycket som det palestinska folket.
Den marockanska Västsaharastrategin är lätt att genomskåda. Den handlar till stor del om historieförvrängning, men också om utnötning i hopp om att det internationella samfundet ska glömma konflikten. En annan del av strategin är marockofieringen av Västsahara. En stor del av befolkningen befinner sig sedan länge på flykt, andra har tvångsförflyttats till Marocko och av den nuvarande befolkningen i Västsahara är många marockaner som med skattelättnader lockats att flytta till området.

Nu riskerar konflikten att gå in i ett nytt skede. Efter det att motståndsrörelsen Polisario 1991 gick med på den fredsplan som FN lade fram och därmed lade ned vapnen har inget hänt. Den utlovade folkomröstning, bland den befolkning som bodde i området 1974, om självständighet som fredsplanen byggde på har Marocko konsekvent motarbetat och fördröjt. Detta får uppgivenheten och frustrationen bland västsaharierna att växa, likaså kraven på att återuppta det väpnade motståndet. Därför måste världssamfundet agera, och sätta press på Marocko.

EU skulle exempelvis kunna sätta press på Marocko genom att säga upp det fiskeavtal, FPA, man har med Marocko. Eller om man åtminstone gjorde en första markering och undantog de ockuperade västsahariska vattnen i FPA-avtalet så att inte Marocko tillåts tjäna pengar på det västsahariska folkets naturresurser.
En annan möjlighet EU har är möjligheten att suspendera, eller rent utav upphäva, Marockos associationsavtal med EU. Detta skulle fungera som ett ekonomiskt påtryckningsmedel gentemot Marocko, i syfte att få Marocko att förändra sin Västsaharapolitik.

Förra gången fiskeavtalet, FPA, behandlades av EU röstade Sverige nej till avtalet med motiveringen att det stred mot internationell rätt då det inkluderade ockuperat västsahariskt vatten. Man får hoppas att den svenska regeringen vidhåller den uppfattningen och står upp för Västsahara. Här kan utrikesminister Carl Bildt göra skillnad.

Ledare: EU får inte lämna Västsahara i sticket