"Nu har det gått fullständigt spinn i regionfrågan. I valrörelsen 2010 var Moderaterna och Folkpartiet och Centerpartiet mycket tydliga med att man var emot en storregion.
Nu, ett år efter valet har allianspartierna plötsligt ändrat sig. Eller i alla fall har gruppledarna i landstinget - Mattias Karlsson (M), Jens Sundström (FP) och Stefan Tornberg (C) - gjort det: De vill att Norrbotten ska ingå i en storregion tillsammans med Västerbotten."
Citatet ovan är hämtat från Norrbottens-Kurirens ledarsida igår torsdag. Ledarskribenten Johan Eriksson är inte särskilt glad över den omsvängning som de borgerliga gruppledarna i landstinget gjort. Eriksson fortsätter nämligen:
"Så mycket för allt tjusigt snack om "underifrånperspektiv" och ’folklig förankring’, alltså."
Men till skillnad från den borgerliga konkurrenten på Kuriren välkomnar vi den öppning utspelet innebär. När Jämtland, i och med beslutet i deras landstingsfullmäktige, fullständigt stängde dörren för en fyralänslösning är tvålänslösningen med Norrbotten och Västerbotten i en gemensam regionkommun det bästa av de alternativ som återstår. Det är en region som hjälpligt är stor nog för att klara av att ta över uppgifter som idag hanteras av tjänstemän på länsstyrelsenivå och därmed kunna öka det regionala demokratiska inflytandet över dessa frågor. Huvudsyftet med en ny och mer funktionell regionindelning var just att kunna se till att fler frågor hanteras regionalt och därmed står under inflytande av regionalt folkvalt organ.
Att detta skulle vara ett ja till en storregion som ledarskribenten Johan Eriksson skriver i sin ledare är bara ett försök att blanda bort korten. Förvisso är en region tillsammans med Västerbotten större än om Norrbotten ensamt bildade region. Men vägen till att ge den nya regionbildningen epitetet storregion är långt. Det enda som skulle kunna ge Eriksson rätt är den geografiska yta som den nya regionen täcker. I övrigt kommer den nya regionen att vara liten såväl i ett nationellt perspektiv, om man exkluderar "låtsasregioner" som Halland och Gotland, som i ett europeiskt perspektiv.
Sedan tror jag inte Johan Eriksson behöver vara rädd för att den nya regionbildningen saknar en folklig förankring. Folkpartiet är ju med på tåget, och har bara gruppledaren Jens sundström förankrat ställningstagandet med sin gruppmedlem Erik Lundström från Sikfors så är allt lugnt. Har Erik Lundström ändrat sig så kan Johan Eriksson vara säker på att de nittio procent av folkviljan som varit emot en regionförstoring nu ändrat åsikt. För aldrig skulle väl Erik Lundström få för sig att gå emot folkviljan i denna fråga.
Det enda smolket i bägaren är väl att denna regionbildning på sikt kommer att vara överspelad. Gör man misstaget att bilda alltför små regioner i detta svep kommer behoven i framtiden göra nya regionombildningar nödvändiga. Bildandet av en gemensam region för Norrbotten och Västerbotten blir då bara ett steg på vägen. Nästa steg blir sedan att slå ihop regionen i norra Norrland med den region som delar av västernorrland kommer att bilda tillsammans med Jämtland. Den som lever får se, heter det ju i talesättet.