Ett steg i rätt riktning

LÄRARLEGITIMATION Utbildningsminister Jan Björklund presenterade i går regeringens proposition om införande av lärarlegitimation för lärare i förskola och skola. Detta som ett led i höjningen av kvalitén inom förskolan och skolan.

Foto: ERIK G SVENSSON

Piteå2010-10-19 06:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Införandet av en yrkeslegitimation för lärare har varit en av de frågor som lärarnas fackliga organisationer länge drivit. Kravet har varit att undervisning ska bedrivas av lärare som både är kvalificerade och lämpliga för yrket. Regeringens förslag innebär att en lärarlegitimation ska införas från och med 1 juli 2012.
För att erhålla en sådan legitimation kommer endera en examen från en lärarutbildning eller en högskoleexamen som kompletterats med en utbildning i pedagogik att krävas. För att erhålla legitimationen måste läraren genomgå en ettårig introduktionsperiod, typ läkarnas AT-tjänstgöring, och därefter godkännas av rektor.
I regeringens proposition ligger också att endast legitimerade lärare ska kunna erhålla tillsvidareanställning som lärare, och det kommer att krävas behörighet i ämne, årskurs och skolform för att få undervisa.
Det kommer även att krävas lärarlegitimation för att sätta betyg i ett ämne. I propositionen ingår även att lärarlegitimationen ska kunna dras tillbaka, och därför ska också en ansvarsnämnd för lärare, bestående av jurister, också inrättas.

De förslag som utbildningsministern nu presenterat är ett steg i rätt riktning, även om lärarlegitimation för fritidspedagoger saknas i förslaget. Problemet med det stora antalet obehöriga lärare som undervisar i svensk skola är välkänt.
Införandet av lärarlegitimation sätter ytterligare fokus på kvalitetsförbättringsbehovet inom svensk skola, vilket är bra. Detta kan också ses som ett led i arbetet med att höja läraryrkets status. Under de senaste årtiondena har yrkets status, och därmed dess popularitet som yrkesval, stadigt försämrats.
I länder i vår närhet har detta problem uppmärksammats långt tidigare än i Sverige. Exempelvis har man i Finland bedrivit ett aktivt, och mycket framgångsrikt, arbete för att höja läraryrkets status och där lyckats med att höja läraryrkets attraktivitet så att konkurrens om utbildningsplatserna kan upprätthållas. Därmed kan kvaliteten i själva lärarutbildningen också höjas. Resultaten har inte heller låtit vänta på sig i Finland. Landet ligger högt i rankningar över elevernas kunskapsnivå och studieresultat.

Men kvalitetsarbetet får inte stanna vid införandet av lärarlegitimation för lärare. Det är bara ett steg i rätt riktning. Inte heller är den betygsfokusering som regeringen uppvisar en lösning på skolans problem. Diskussionerna om kunskapssyn och skolans innehåll måste fortsätta och fördjupas. Fortsatta satsningar på fortbildning av lärare är mycket viktiga.
Minst lika viktigt är att regeringen också satsar på insatser för att utveckla och förändra pedagogiken inom svensk skola. Visst är det bra med de inspektioner som Skolverket utför, men det tomrum som uppstod, när regeringen i princip avvecklade den utvecklingsverksamhet som den nu nedlagda myndigheten för skolutveckling bedrev, måste fyllas.

Oroande är dock att regeringen inte genomför kraftfulla satsningar inför implementeringen av den nya skollagen, och alla de andra förändringar som svenskt skolväsende nu står inför.
Ska kommunerna klara detta inom ramen för nuvarande statsbidrag riskerar insatserna att bli alltför små, och risken är att insatserna kommer att skilja avsevärt mellan olika kommuner. Menar utbildningsministern allvar med likvärdigheten i svensk skola krävs insatser från statligt håll. Det är såväl lärare som elever värda.
Läs mer om