Nu innehöll inte talet så mycket nytt och spännande. I delar en upprepning av tidigare framträdanden av Lööf.
Snart är det bara ett år till riksdagsvalet och det gäller för regeringskoalitionens småpartier att både höras och synas. Annie Lööf gjorde var hon skulle, men inte mycket mer. Nyheter i talet var att Centern vill fördubbla stödet till de företag som stället upp med lärlingsplatser från dagens 30 000 kronor till 60 000 kronor och ett borttagande av andra sjuklöneveckan. I alla fall något för de partitrogna, men frågan är vad Anders Borg, han som bestämmer, anser om den saken.
Annie Lööf har haft en tung start som partiledare och hon känns fortfarande inte riktigt bekväm i rollen. Allt har inte utvecklats som hon och hennes parti förväntat sig. Innan hon valdes till partiledare var hon den klart lysande stjärna på centerhimlen. Efter Maud Olofsson skulle hon ge partiet en välkommen skjuts uppåt.
Det har varken bivit hackat eller malet av detta. Centern kämpar i stället för sin överlevnad som riksdagsparti. En märklig utveckling om man ser till partiets historia. En av förklaringarna till detta är att Annie Lööf hittills inte övertygat. Centerpolitik idag handlar mer om sänkta skatter och om högerns systemskifte i välfärden än om att företräda glesbygdens småfolk.
På den senare punkten tycks trots allt ett omtänk vara på gång. Nu ska hela Sverige hålla ihop. Nu vill Centern satsa på landsbygden igen.Som regeringsparti har man förhoppningsvis makt att också göra så. Stureplanscentern är kanske ett minne blott?
Bekymren för partiet är nu knappast förbi i en handvändning. Annie Lööf har en ordentlig uppförsbacke. Tillsammans med Kristdemokraterna tävlar partiet om att inta bottenplatserna när nya opinionssiffror presenteras och det i så gott som alla mätningar som görs.
Centern kämpar på, men det tycks inte räcka till för att skaffa nya sympatisörer allt medan många gamla sympatisörer lämnat partiet.
Kristdemokraterna med Göran Hägglund i spetsen famlar också runt för att hitta en politik som i bästa fall leder till de fyra procent som krävs för att partiet ska finnas kvar i riksdagen efter valet 2014. Hittills är det snarare så att Centerpartiet och Kristdemokraterna tycks stabilisera kräftgången i väljaropinionen. Fredrik Reinfeldt är säkert något bekymrad över sina borgerliga kollegers tillkortakommanden.
Ofta lockas dessutom partier i trångmål till spektakulära utspel i hopp om att dessa ska vara så populära att de snabbt avspeglar sig i höjda opinionssiffror. Kortsiktigt kan det kanske ge något. Men popfilms genomskådas och har svårt att övertyga nya väljare och då växer trygga Reinfeldt ännu ett snäppa som det tunga alternativet för osäkra borgerliga väljare.
Mot den bakgrunden lär fyraprocentsspärren kunna gastkrama minst två av de borgerliga småpartierna. Centerpartiet och Kristdemokraterna har ett intensivt arbete framför sig för att övertyga väljarna att de fortfarande ska ha plats i riksdagen.
Det handlar mycket om att leverera och visa resultat. Frågan är om Centerpartiet och Annie Lööf hinner fram.