Tanken med svensk public service har under mycket lång tid varit att garantera en mycket långtgående frihet för att kunna värna allmänhetens intresse inom medievärlden. Public service har i mångt och mycket setts som ett skydd mot ett alltför stort inflytande från de kommersiella intressena på marknaden och för att värna allmänintresset inom medievärlden.
Den moderata kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth ser uppenbarligen på public service som ett hot mot de kommersiella aktörerna inom medievärlden. Hur ska man annars tolka hennes uttalanden om att den nu införda förhandsgranskningen syftar till att hitta en balans mellan public servicebolagens utvecklingsbehov och skyddet för övriga aktörer på mediemarknaden. Uppenbarligen ställer sig den moderata ministern på de andras sida, och väljer inte att försvara allmänintresset i den motsättning hon målar upp. Lena Adelsohn Liljeroths resonemang är enkelt uttryckt märkligt.
Den förhandsgranskning som nu införs innebär att public servicebolagen numera måste skicka in sina nya idéer till Myndigheten för radio och tv för ett utlåtande. Som en del i den processen kommer då myndigheten att skicka ut dessa verksamhetsidéer på remiss till de kommersiella aktörerna på marknaden, om man använder marknadstermer så ska idéerna ut till konkurrenterna för granskning. Konkurrenterna på marknaden ska alltså beredas möjlighet att både granska och yttra sig över de framtids- och utvecklingsidéer som föds inom public servicebolagen. I andra branscher skulle detta kallas för industrispionage. För vad finns det för garantier att de kommersiella bolagen inte snor goda idéer från public servicebolagen och genomför dessa medan SVT, SR och UR står och väntar på ett regeringsgodkännande för att köra igång.
Det kan bara finnas ett syfte med den mediepolitik som regeringen nu genomför, och det är att sakta men säkert slå undan fötterna för svensk public service genom att ensidigt gynna den kommersiella delen av marknaden på detta sätt. Man låter bolagen gå svältdöden till mötes genom att hindra dem från att ligga i utvecklingens framkant. Den fördelen ska förbehållas de andra drakarna på marknaden.
I en kommentar till regeringens beslut säger Eva Hamilton, vd för Sveriges Television, att en förhandsgranskning av detta slag nog skulle ha stoppat SVT:s utvecklingsprojekt med SVT play då det genomfördes. Och hon har nog tyvärr rätt. Detta skulle nog ha setts som något som skulle ha kommersialiserats i stället för att ha genomförts med allmänhetens bästa för ögonen. Utvecklingen av tv on demand hade nog gått i en helt annan riktning än den nu gör idag. SVT har genom SVT play satt en standard som sätter mottagaren i fokus i stället för vinstintressena.
Detta kan inte ses som annat än en attack mot svensk public service. Tyvärr blir man inte förvånad. Det finns en utbredd aversion mot hela public servicetanken inom svensk höger. Det vet vi ju inte minst med tanke på Cecilia Stegö Chilós och Tobias Billströms vägran att beta tv-licensen bakåt i tiden. Det här är nog bara första steget. Det lär komma fler.