Ledare: Ett rödgrönt Vänsterparti

PARTIPOLITIK Vänsterpartiet samlades till sin 38:e kongress i Gävle i det vackra konserthuset i helgen som gick. "Håll ihop" var mottot. Och Vänsterpartiet tillhör nu en rödgrön koalition som måste hålla ihop inför valet den 19 september. Något som även präglade kongressen. Förvisso fick partiledningen bakslag i några frågor, men inte så allvarligt att det kan påverka den rödgröna enigheten.

Lars Ohly har gjort en försiktig högersväng för att finnas med i det rödgröna gemenskapen, mest på gott. Både inför det kommande valet och för Vänsterpartiet.

Lars Ohly har gjort en försiktig högersväng för att finnas med i det rödgröna gemenskapen, mest på gott. Både inför det kommande valet och för Vänsterpartiet.

Foto: Pernilla Wahlman

Piteå2010-05-12 06:00
Kenneth Jonsgården 0911-645 00 vx
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Jobben, a-kassan och människors trygghet är de stora valfrågorna. De rödgröna har alla möjligheter att formulera en politik på dessa områden som kan leda till en valseger. Ohly och Vänsterpartiet vill vara med.Kongressen i Gävle visade tydligt att Lars Ohly vill finnas med om de rödgröna får majoritet den 19 september. Han har anpassat sig, men inte gett upp de viktigaste vänsterpolitiska frågorna. Däremot har han över tid sudda ut den mer dogmatiska framtoning som hans parti stått för. Ohly kallade sig själv för kommunist fram till 2005. Nu förekommer inte ordet kommunism längre. Inte officiellt i alla fall. Nu talas det allt mer om samarbete, kompromisser och om att få platser i en framtida regering. Sedan må sägas att Lars Ohly inte varit en framgångsrik partiledare. I alla fall inte som röstmagnet. I dag håller sig Vänsterpartiet kring fem procent av väljarstödet. Sanningen är att efter Gudrun Schymans flykt som partiledare har partiet tappat kraftigt i väljaropinionen. Feminismen har hamnat på undantag. Nu är detta knappast någon ko på isen. Tillsammans kan de tre rödgröna partierna se till att vi får en ny vänsterregering om några månader. Förutsättningarna är goda. Både opinionsmässigt och politiskt. Lars Ohly verkar i alla fall nöjd med sakernas tillstånd.

Ohly kan dessutom ta det lugnt med de arroganta borgerliga politiker och ledarskribenter som tydligen fortfarande tror att Vänsterpartiet är det kommunistparti som en gång Hilding Hagberg ledde i ledband från Moskva. Lill-Stalin i Sverige. Nu är Berlinmuren krossad sedan 20 år och den dogmatiska kommunismen ett minne blott. Bortsett från Nordkorea och i viss mån i Kina. Världen förändras om än sakta. Vänsterpartiet är ingen samhällsfara även om det ibland låter så från moderatliberala politiker. Samtidigt finns en besvikelse hos många vänsterväljare över att Ohly inte lyckas skapa ett tydligare vänsteralternativ i svensk politik. Inte minst kvinnor i offentlig sektor känner sig svikna. De som en gång var Gudrun Schymans stödtrupper.

Tidigare skulle en rödgrön allians, enligt språkröret Peter Eriksson (MP), vara ett projekt mellan socialdemokrater och miljöpartister. En uppfattning som Mona Sahlin i förstone svalde. Sedan blev det turbulent, och nu är Lars Ohly en i den rödgröna salladen, och tycks vara piggare politiskt än någonsin tidigare. Han känner att Vänsterpartiet efter alla år kanske, kanske kan få regeringstaburetter.
I flera av landets kommuner har Vänsterpartiet en stark ställning, där dess företrädare pragmatiskt tagit sig an uppgiften att föra en realistiskt politik som uppskattas av flertalet medborgare. Se bara på Fagersta. "Kommunismen är död och begraven och mår bäst av att inte grävas upp igen", heter det från kommunfolket. Något att bygga på.
Tidigare var Vänsterpartiets uttalade politiska ambition att bli ett öppet och odogmatiskt vänstersocialistisk parti. Gärna med 15-20 procent av rösterna bakom sig. Allt enligt Gudrun Schymans vision. Av dessa mål andas inte mycket i dag, men tiden, jobbkrisen och de ökande samhällsklyftorna kan på sikt ge Lars Ohly och Vänsterpartiet nya sympatisörer.
Läs mer om
Piteå