Den senaste tiden har debatten om behovet av ökad öppenhet inom det socialdemokratiska partiet gått vidare. Tyvärr har debatten på senaste tiden utvecklats i en mycket olycklig riktning. De som talar om mer öppenhet i partiet har i alltför hög grad fokuserat på den process där partiet utser sin ordförande. Förvisso är denna process viktig, men den ensam avgör inte graden av öppenhet. Det finns långt viktigare processer som måste lyftas fram i ljuset och diskuteras. Det rör allt från hur partiet formar listorna på valsedlarna till hur själva politiken utformas. Det är inte heller så att debatten får begränsas till att röra enbart den nationella nivån. Bilden av det socialdemokratiska partiet formas i lika hög utsträckning av hur partiarbetet fungerar på regional och lokal nivå.
Den ensidiga fokuseringen på processen kring valet av partiordförande har fått kritiker att hävda att detta i verkligheten handlar om att undergräva Håkan Juholts position och att öppenhetsdiskussionen bara är en dimridå för att dölja den verkliga avsikten - att få bort honom - och att dessa debattörer är för fega för att stå upp för detta. Säkerligen finns det enskilda partimedlemmar som borde ta till sig av denna kritik, men den gäller då rakt inte alla "öppenhetsivrare". Det ska man komma ihåg.
Faran med denna polarisering är att den interna debatten riskerar att tystna. Om man stämplas som motståndare till partiledningen, läs partiledaren, så fort man börjar ifrågasätta och kritisera lär detta bli effekten. Det är därför viktigt att från ledande håll stimulera till en bredare debatt kring hur partiet ska kunna uppfattas som mer öppet och tillåtande. Valberedningsprocessen kopplat till ordförandeval känns inte som den mest akuta frågan att diskutera just nu. Vi har en ny partiledare som enhälligt har valts av ombuden på vår kongress. Så den frågan kan vänta ett litet tag, men måste vara klar i god tid innan nästa ordförandeval.
Däremot finns det andra frågor som hastar desto mer, och som har en klar och tydlig bäring på öppenhet och medlemskapets värde. Det handlar om hur vi formar partiets politik och hur den process där vi utser kandidater till de listor vi går till val på ska utses. Detta är två exempel på frågor som avgör i vilken utsträckning våra medlemmar upplever att ett medlemskap i partiet har ett värde eller ej. Självklart är frågan om politiskt innehåll den mest centrala och bör ägnas störst uppmärksamhet, men även själva nomineringsprocessen är av vikt. Båda frågorna har dessutom bäring såväl internt gentemot medlemmarna som. För att vinna väljarnas förtroende krävs att både vår politik och vår uppsättning av kandidater går hem i stugorna.
På den gamla goda tiden var utformandet och förankringen av vår politik ett mycket enklare kapitel. Med livaktiga S-föreningar i så gott som varje by, samhälle och stadsdel så hade vi en närhet till såväl medlemmarna som medborgarna som gjorde att diskussionerna kring vår politik nådde. Det var lättare att suga upp idéer från de breda folklagren och föra dessa uppåt i partiorganisationen. Tyvärr ser verkligheten ut på ett annat sätt idag. Vi måste därför söka nya vägar att nå ut i medlemslagren och till allmänheten. På många håll i landet provas intressanta vägar för att nå ut utanför den lilla krets av partiaktiva som vi har. Det kan till exempel handla om möten med människor i forum utanför partiet, medborgarenkäter, fokusgrupper och möten med intresseorganisationer på deras hemmaplan. Det viktiga är att finnas med där diskussioner om samhällsproblemen kan tänkas föras.
När det gäller nomineringsprocessen till partiets listor i kommun-, landstings- och riksdagsvalen så måste partiets medlemmar känna att de har en reell möjlighet att påverka utformningen av listorna. Framförallt ska det vara så att man känner att man fått göra sin röst hörd innan valberedningen sagt sitt, så att möjligheten att påverka inte reduceras till att rösta om färdiga förslag till listor.
En idé kunde vara att ordna hearings med de kandidater som låter sig nomineras till någon av partiets listor så att medlemmar får möjlighet att lära känna kandidaterna innan man går till val. Dessutom borde det bli obligatoriskt att genomföra provval som en del i nomineringsprocessen på samtliga nivåer i partiet. I Frankrike gick Socialistpartiet ett steg längre vid nomineringen av sin presidentkandidat då man genomförde provval som var öppna även för icke partianslutna sympatisörer. Men så långt ska vi nog inte gå inom socialdemokratin i Sverige - i alla fall inte ännu.
Det finns således så mycket mer att diskutera ur ett öppenhetsperspektiv än bara själva ordförandevalet. Att vilja ha ett öppnare parti handlar inte om att vara för eller emot Håkan, utan om en vilja att göra vårt parti starkare och mer slagkraftigt så vi kan vinna valet 2014.