En av effekterna av de förändringar som genomfördes i regelverket kring a-kassan blev att stora grupper människor lämnade a-kassan. Stora avgiftshöjningar i kombination med ett försämrat skydd fick många att se rött. Samtidigt blir det allt fler arbetslösa som inte får någon ersättning från a-kassan. I dagsläget är det färre än fyrtio procent av de arbetslösa som får ersättning.
Om man inte sätter sig in i problematiken bakom siffrorna är det lätt att förledas att tro att dessa två saker har med varandra att göra, ungefär på samma sätt som Anna-Karin Hatt gör när hon säger: "När så många som var tredje arbetslös saknar rätt till a-kassa måste man ställa sig frågan om det här är ett rimligt system. Får vi en obligatorisk kommer det att göra att arbetsmarknaden fungerar mycket bättre."
Men det är en försvinnande liten andel av de som saknar ersättning från a-kassan som gör det på grund av att de lämnat a-kassan. Orsakerna finns i stället i regelverket kring vilka som har rätt till ersättning från a-kassan. Och dessa regler förändras inte i och med införandet av ett obligatorium. Det kommer fortfarande att finnas arbetsvillkor och kvalificeringstider som reglerar den arbetslöses rätt till ersättning.
TCO-utredaren Mats Essemyr konstaterar på bloggen "utredarna.nu" att effekterna av en obligatorisk a-kassa skulle bli att ungefär tjugotusen arbetslösa skulle övergå från den lägsta ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen på 320 kronor per dag till att få maximalt 680 kronor per dag från a-kassan. Övriga arbetslösa som i dagsläget saknar ersättning från a-kassan skulle inte beröras eftersom man inte arbetat tillräckligt länge för att uppfylla arbetsvillkoret för a-kasseersättning.
Essemyr skriver: "Många människor, även framstående politiker uppenbarligen, tror att obligatorisk a-kassa leder till att alla arbetslösa får a-kassa och att tryggheten därför ökar vid arbetslöshet. Men så är det alltså inte. Vilka som får ersättning - och hur mycket man får - styrs av villkoren i arbetslöshetsförsäkringen. Och dessa villkor ändras inte automatiskt bara för att försäkringen görs obligatorisk. Om Anna-Karin Hatt och andra inom politiken vill förbättra tryggheten för folk som blir arbetslösa, så är det villkoren i försäkringen som man i första hand bör ändra på."
Om nu Mats Essemyr har rätt så måste det finnas något annat motiv för att göra a-kassan obligatorisk än att ett obligatorium skulle lösa problemet med att så få får ersättning från a-kassan vid arbetslöshet. Kanske står svaret att finna i att det är just två centerpartistiska partiledarkandidater som återfört frågan om en obligatorisk a-kassa på den politiska dagordningen. Det är ju Centern som varit tydligast av regeringspartierna i sin anti-fackliga hållning. Åtminstone sedan Moderaterna i alla fall i ord börjat tala om fackföreningsrörelsen på ett annat sätt. Det var ju till exempel Centerns ungdomsförbund som drev kampanjen "Fuck facket forever". En obligatorisk a-kassa handlar nog om ett försök att försvaga facket. Inte om att ge fler rätt till ersättning.