Ett nytt klimat
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Eller en morgon med ett nytt magiskt ljus som strilar in mellan persiennens spjälor. Två decimeter nysnö utanför fönstret som bäddar in höstens vackra färger i ett mjukt skyddande täcke. Ett lager av ulligt bomullig snö som bryter mörkrets makt och kommer med ett bud om väntande vårvinterdagar med gnistrande snö i strålande sol under en krispigt blå himmel.
Välj själv med vilket perspektiv du väljer att betrakta den första snön, som något negativt eller något positivt. Det är upp till dig att avgöra. Valet är ditt. Så enkelt är det.
Det är likadant med mycket här i livet. Vi står ofta inför valet att se positiva möjligheter eller negativa hot i det som händer och sker runtomkring oss. Ja, sker och sker. Det är ju också ett val vi gör, det vill säga om vi betraktar det som sker som ödesbestämt ett som effekten av val från vår sida.
Men hur vi betraktar våra liv formar mycket av vårt förhållningssätt till vår vardag. Ser vi oss som aktörer som styr våra egna liv eller är vi
"offer" för omständigheter i vår omgivning. Det avgör också hur vi förhåller oss till varandra och hur vi betraktar våra medmänniskor.
För mig är det självklart att människor i min närhet är viktiga aktörer också i mitt liv, och har betydelse för hur mitt liv formas. De blir betydelsefulla subjekt som jag intresserar mig för och försöker förstå. Hade jag däremot betraktat mig som ett offer för omständigheterna hade jag kanske istället varit mest intresserad av att söka fel, fördöma och döma. Jag hade kanske inte förmått se på mina medmänniskor med respekt och försöka förstå deras agerande.
I dagens Sverige och vår politiska debatt är det många gånger på samma sätt. Vi förmår inte se våra politiska motståndare som betydelsefulla subjekt som förtjänar all respekt. Nej, vi försöker istället trycka ner, förnedra, svartmåla och fördöma. Det klimatet sprider sig mer och mer och bidrar till att politiker
föraktet får ett allt starkare fäste i vårt samhälle. Det är både tragiskt och oroväckande, och på sikt ett hot mot demokratin.
Det skrämmer också bort en stor skara människor från att engagera sig i politiskt arbete. De vägrar att utsätta sig för att bli allmänt villebråd om vilka det är tillåtet att vräka ur sig vad som helst. Politiker är något särskilt släkte som saknar känsloliv. Och skulle de råka ha något kvar så har de ju ändå betalt för det så jag får ändå säga vad jag vill. Det är min rätt. Eller är det inte det?
Det är en fråga vi alla måste ställa oss. Och en fråga man borde ställa sig innan man tappar alla spärrar nästa gång och vräker ur mig otidigheter är helt enkelt om jag själv skulle vilja få samma sak serverat rakt i ansiktet. Det enkla förhållningssättet skulle nog förbättra arbetsklimatet avsevärt för våra förtroendevalda och kanske öka intresset för att i framtiden ta på sig politiska förtroendeuppdrag. Nog vore det väl värt att pröva!