Nu är det nya rutiner som gäller vid sjukskrivningar, eller så ska de rutiner som Försäkringskassan säger sig ha fastställt redan i januari 2010 nu börja tillämpas. De "nya" rutinerna innebär att läkare som fått i uppdrag att utreda svårbedömda sjukskrivningar får sedan årsskiftet inte uttala sig om den sjukskrivnes arbetsförmåga. Bedömning av de sjukas arbetsförmåga är numera helt och hållet en fråga för Försäkringskassans handläggare.
I en kommentar till tidningen Kommunalarbetaren sade den nationella försäkringssamordnaren Cecilia Udin:
"Jag tror att det blir mer renhårigt nu. Tidigare gav den medicinska utredningen ibland den sjukskrivna en falsk förespegling om att de skulle få rätt till ersättning."
Tidningen Kommunalarbetarens skriverier fick Försäkringskassan att tala om vilseledande medieuppgifter och man publicerade också en dementi den 28 december på sin hemsida där man skriver:
"I vissa fall - vid längre sjukskrivningar och mer komplexa fall - behövs ett mer fördjupat medicinskt utlåtande. Det handlar då om ett särskilt läkarutlåtande (SLU) eller ett läkarutlåtande efter en så kallad teamutredning (TMU). Försäkringskassan beställer en sådan utredning från sjukvården och begär att den försäkrade ska medverka i den. I dessa läkarutlåtanden beskrivs ingående den försäkrades funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsning på grund av sjukdomen. Utifrån dessa beskrivningar är det sedan Försäkringskassans uppgift att bedöma den försäkrades arbetsförmåga. Till sin hjälp att tolka medicinska uppgifter i utlåtanden eller läkarintyg har handläggaren försäkringsmedicinska rådgivare som är läkare anställda av Försäkringskassan."
I de riktlinjer som tidningen Kommunalarbetaren tagit del och som man refererar till sägs numera att utlåtandet från läkarna inte "ska innehålla andra bedömningar, till exempel av arbetsförmågans nedsättning eller rätten till ersättning från sjukförsäkringen". I direktiven sägs, enligt tidningen Kommunalarbetaren, vidare att utredningen ska ge en helhetsbild som "också innefattar de positiva aspekterna av funktionstillståndet".
I de gamla riktlinjerna från 2006 stod att "den försäkrades arbetsförmåga ska bedömas i förhållande till hans eller hennes vanliga arbete, annat arbete hos ordinarie arbetsgivare eller till arbetsmarknaden i övrigt."
Det är uppenbart att frågan om bedömning av arbetsförmåga numera är en fråga för Försäkringskassans handläggare, även om man verkar försöka mörka detta faktum. Det är ytterst förvånande att detta omyndigförklarande av hela den svenska läkarkåren kunnat gå så pass obemärkt förbi som den gjort, och att inte läkarna gjort någon form av uppror. I all enfald kunde man som medborgare tro att det är läkarna som besitter kompetensen att bedöma den sjukes möjligheter att arbeta. Men så är inte fallet i dagens Sverige. Det är bara att konstatera att de som av någon anledning är så sjuka att de inte kan arbeta går en mycket otrygg framtid till mötes.