Om du går ut på gatan någonstans i södra Sverige och frågar vad som är typiskt för Norrbotten är risken att det svar du får tillsammans med tal om den vackra naturen, de långa avstånden, de tysta och fåordiga norrbottningarna också får svar som handlar om kopplingen till en stark machokultur.
Bilden av Norrbotten är i många stycken bilden av männens Norrbotten. Det går inte att förneka. Tyvärr. Det får vi till stor del skylla oss själva för. Det är också de saker vi tenderar att lyfta fram själva.
Ställ en fråga till någon i din närhet vad som gör det bra med att leva i Norrbotten och chansen är stor att du får ett svar som tar sin utgångspunkt i friluftsliv, jakt eller fiske. Och visst är dessa saker en stor del av det som människor i vårt län upplever som viktiga för livskvaliteten. Men det finns så mycket mer. När jag var kommunalråd brukade jag lite då och då ställa just denna fråga till personer som på något sätt befann sig i en ansvarsfull position i kommunen. Och när svaret på frågan blev för ensidigt brukade jag krasst konstatera att jag än en gång blivit påmind om att jag borde ta och flytta från kommunen och länet eftersom det uppenbarligen inte fanns något som är bra för mig. Detta naturligtvis för att provocera och utmana. Men i detta konstatera fanns ändå en underton av sorg och besvikelse. Budskapet var att Norrbotten egentligen inte var min plats på jorden.
Men Norrbotten måste vara ett län för alla att bo, leva trivas och utvecklas i. Detta måste i alla lägen stå tydligt i vår kommunikation mot omvärlden. Det är här det så kallade "Bastubrevet" blir så problematiskt eftersom det så tydligt klargör de underliggande spelreglerna i vårt län. Om du ska passa in här hos oss får du inte vara eljest, står det, förhoppningsvis omedvetet, skrivet i eldskrift i brevet.
Det är kanske så att Norrbotten är i behov av en landshövding som inte gillar att bada bastu och därmed utmanar den gällande normen i vårt samhälle. Någon som med öppna ögon kan se och ifrågasätta nedärvda strukturer och ge nya impulser till vårt samhälle. En person som förmår lyfta andra kvaliteter som finns i Norrbotten och som också bidrar till vårt läns attraktivitet och tillväxtmöjligheter. Någon som likt Eivor Bryngelsson på "Attraktiv region" nyanserar bilden av vårt län.
Norrbotten är ett län med en minskande och alltmer åldrande befolkning. Ska denna utveckling kunna brytas måste länet bli en plats där inte bara fiskare, jägare, friluftsfantaster och bastubadande herrar känner sig hemma. Det måste också finnas plats för "it-nördar", "kulturfanatiker", "boknissar", "hardcore-feminister", "Attac-are" och intergenderpersoner som Charlie Devin , som vi kunde läsa om här i tidningen häromdagen. Människor som också ska känna att Norrbotten är platsen för dem. Men för att komma dit gäller det att agera strategiskt riktigt. Då kan vi inte tillåta oss att sända illa genomtänkta signaler till vår omvärld. Det borde även Swedish Laplands VD ha tänkt på innan han postade sitt brev till civilministern.