På onsdagen demonstrerade Luleå och Piteås innevånare för rasismfria gator. Fler röster höjs nu för ökad tolerans och allas lika värde. Brandmän mot rasism, tunnelbanelinje 17 mot rasism och mammor mot rasism är alla kampanjer och nätverk där människor går samman. Det är viktiga ställningstaganden som visar var gränsen går i Norrbotten och i Sverige. Vi behöver mer gemenskap som en motreaktion till utanförskap.
Men lika vanlig är såklart toleransen mot intoleransen. Linnéuniversitetet berättar i veckan att Svenskarnas parti är välkomna till skolan under valrörelsen. I en demokrati ska alla komma till tals, säger skolledningen. Enligt Svenskarnas parti ska bara människor med ”vårt” genetiska och kulturella arv få vara svenska medborgare (Vad gör vi med de andra medborgarna?). Icke-svenskar (vilka är det?) få ha maktpositioner i samhället. Det finns all anledning att inte bjuda in ett parti som inte står för demokrati.
Från Svenskarnas parti är det inte heller långt till Sverigedemokraterna som är folkvalda i vår riksdag och i kommuner och landsting runt om i landet.
Sverigedemokraterna besökte i mars Umeå universitetssjukhus geriatriska avdelning under sin Sverigeturné. En av de många läkare som protesterade har fått utstå både hot och trakasserier från extremhögern. Samtidigt står sjukhusledningen oförstående inför konflikten. Till Dagens Nyheter säger Landstingsdirektören Anders Sylvan om underläkaren att ”det rör sig om en enskild medarbetare som inte förstått sitt uppdrag och som gjorde sin arbetsplats till en politisk arena”. Till Anders Sylvan vill jag säga, arbetsplatsen är en politisk arena om icke-demokratiska partier bjuds in för en rundvandring.
Nina Björk skriver i Dagens Arena att ”det är som om själva fenomenet konflikter i sig vore problemet”. Konflikter finns alltid i samhället och det är helt normalt. Om vi inte tar konflikterna kan vi strunta i dem. Vi kan välja att inte bry oss om att Sverige blir alltmer rasistiskt. Vi kan också välja att försvara vår gemenskap och demokrati. Båda kräver handling.
När det är helt normalt att nazisterna hissar flagga utanför kommunhuset i Luleå och ett öppet rasistiskt parti får komma in på människors arbetsplatser måste vi tåla konflikter. På sjukhuset, på brandstationen och på Luleå och Piteås gator.
Manifestationerna i Norrbotten lyfter upp frågan i hetluften. Men bollen måste vi slå ner på finmiddagen, i fikarummet och där vi lever våra liv. Lösningen är att organisera sig för en sjukvård för alla i Umeå, fler lärare på skolorna i Piteå och ett Luleå där alla känner sig välkomna. När vi gör något tillsammans försvinner också grogrunden för högerextremism.