I torsdags – i skuggan av haveriet på Moderaternas kommunikationsavdelning – hände det också saker i riksdagshuset. En majoritet i riksdagens finansutskott (bestående av M, C, L, KD och SD) beslutade att avvisa regeringens förslag till nya upphandlingsregler. Frågan avgörs slutgiltigt i riksdagen onsdag 30 november, när samtliga 349 riksdagsledamöter ska rösta om utskottsbetänkandet.
Beslutet beskrivs som ett bakslag för civilminister Ardalan Shekarabi (S), vilket det är. Men de verkliga förlorarna är vanliga svenska knegare. Filosofin bakom regeringens förslag är enkel. Det handlar om att sätta stopp för oseriösa företag att vinna offentliga upphandlingar genom att ha låga löner, dåliga arbetsvillkor eller skadlig arbetsmiljö.
Tyvärr är alla företag inte schyssta arbetsgivare som följer svenska kollektivavtal. I de senaste årens nyhetsrapportering har vi kunnat se flera anmärkningsvärda exempel på lönedumpning i samband med offentliga upphandlingar. När färdtjänst upphandlades i Stockholm hade lönerna dumpats till 27 (!) kronor i timmen som lägst, enligt en granskning i Sveriges Radio häromåret.
Det borde vara lönenivåer som inte hör hemma på svensk arbetsmarknad. Ingen kan leva ett anständigt liv i Sverige med sådana löner – och det är en skam att lagen om offentlig upphandling inte säger stopp och belägg. Därför föreslår regeringen att kommuner, landsting och statliga myndigheter som upphandlar i fortsättningen ska ställa krav på kollektivavtalsliknande villkor när det gäller lägsta lön, semester och arbetstid.
Det handlar inte om en revolution, utan om en lagändring för att stärka den svenska kollektivavtalsmodellen som i princip alla partier säger sig gilla (i alla fall i högtidstalen). Men tyvärr har allianspartierna och SD bestämt sig för att använda frågan som ett slagträ mot regeringen. Det är viktigare att ge Shekarabi en knäpp på näsan än att garantera vettiga villkor på svensk arbetsmarknad.
De fackliga kommentarerna är givetvis inte nådiga.
”Jag är djupt bekymrad över de borgerliga och SD:s ställningstagande”, säger Anders Ferbe, IF Metall.
”När prispress går före anständiga arbetsförhållanden blir det omöjligt för seriösa företag på marknaden att konkurrera när den offentliga sektorn köper in tjänster”, framhåller Magnus Pettersson, Fastighetsanställda.
Men det finns även företagare som reagerar. Sunny Quddus, vd för Rengörare Näslund, är ett exempel.
”Det är fruktansvärt att de tänker stoppa förslaget”, säger han i en intervju i tidningen Kommunalarbetaren.
Bolaget, som har 450 anställda, hör till dem som har kollektivavtal och anstränger sig för att ha bra villkor för sina anställda. Sunny Quddus berättar emellertid att det är i det närmaste omöjligt för ett företag med kollektivavtal att konkurrera om offentliga städupphandlingar.
”Är det lägsta pris som gäller har vi inte en chans”, konstaterar han i Kommunalarbetaren.
Så är det. Seriösa företag, som följer svenska kollektivavtal och har en vettig personalpolitik, hamnar också på förlorarsidan. Sådana aktörer slås ju ut när skrupelfria och samvetslösa arbetsgivare vinner offentliga kontrakt genom att dumpa priser (och därmed också lönerna).