Ibland kommer de där guldkornen i precis rätt ögonblick. De där guldkornen som utdelas i precis rätt ögonblick och som förgyller den annars så grå vardagen. I förrgår fick jag ett sådant guldkorn till mig när jag behövde det som mest. Jag satt och surfade runt på nätet i ett försök att hitta inspiration till min ledartext. Utanför mitt fönster var det grått, kallt och trist. Jag var trött och hungrig. Kände inte att inspirationen flödade. Men så surfade jag in på Olov Abrahamssons ledarblogg, och där hade han lagt upp ett Youtubeklipp med Olof Palme hämtat från partiledardebatten inför valet 1982.
Uppenbarligen hade Torbjörn Fälldin, den dåvarande centerpartistiske statsministern, gång på gång avkrävt Olof Palme en förklaring kring varför han var socialist. Fälldin försökte uppenbarligen skrämmas med ”socialistspöket”, något som vi känner igen från dagens politiska situation där nuvarande borgerliga statsministern försöker skrämmas med ”vänsterspöket” .
De ord som Olof Palme då yttrade i sin replik är klassiska. På några få minuter fångade han hela den demokratiska socialismens värden och satte ord på dessa. Ord som lägger sig som bomull kring ett socialdemokratiskt hjärta och som ger ny kraft i kampen för ett bättre och mer rättvist Sverige. Men det stannar inte där, och får inte stanna där idag heller. Våra värderingar, och vår övertygelse, gör att det internationella arbetet alltid kommer vara en hörnsten i vår kamp för ett bättre samhälle.
Klippet med Olof Palme gjorde min annars så grå måndag ljus och hoppfull. Energin kom tillbaka. Inspirationen likaså. Den eftermiddag som fram till dess verkat vara en enda lång uppförsbacke blev helt plötsligt till något helt annat. Därför vill jag dela med mig av Palmes ord till er. Tyvärr finns det bara utrymme att citera valda delar av hans replik.
Olof Palme inledde med att säga: ”Jag är en demokratisk socialist med stolthet och glädje. Jag blev det när jag for omkring i Indien och såg den fruktansvärda fattigdomen fast en del var oerhört rika, när jag for runt och såg en ännu mer förnedrande fattigdom, på sätt och vis, i Förenta Staterna, när jag som mycket ung kom öga mot öga med kommunismens ofrihet och förtryck och människoförföljelse i kommuniststaterna. När jag kom till nazisternas koncentrationsläger och fick se dödslistorna på socialdemokrater och fackföreningsmän.
Jag blev det när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som bröt marken för demokratin i Sverige, när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som lyft landet ur fattigdom och arbetslöshet med 30-talets krispolitik. När jag själv fick vara med och arbeta för ATP och fick möta de privilegierades socialistkampanjer när vanliga löntagare ville trygga sin ålderdom, för det var det ni höll på med då.”
Längre fram i repliken fortsatte han: ”Jag bestyrks i min övertygelse när jag i vårt eget land ser orättvisorna öka, arbetslösheten tillta, spekulation och fiffel gripa kring sig. När jag ser hur högerpolitiken i land efter land driver ut människor i arbetslöshet slår sönder tryggheten men ändå inte löser de ekonomiska problemen och när jag ser in i den framtid de borgerliga tydligen har att erbjuda där löntagarna ska bli fattigare och de rika rikare, där den sociala tryggheten blir bräckligare och lyxbåtarna fler, där solidariteten blir svagare och egoismen starkare, där de starka kan ta för sig och de svaga får ta skeden i vacker hand.
Visst är jag en demokratisk socialist. Jag är det med stolthet över vad denna demokratiska socialism har uträttat i vårt land, jag är det med glädje för jag vet att vi har viktiga arbetsuppgifter framför oss efter det borgerliga vanstyrets år. Och med tillförsikt, för nu vet människor vad som händer med jobben och tryggheten och stabiliteten när högerkrafterna har ansvaret.”