Ensam är inte stark
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Men hur vacker denna höst än är, så är det politiken och valrörelsen som är i fokus för mina tankar. Vi står inför ett vägval. Frågan handlar om vi ska välja fler skattesänkningar eller om ska vi välja mera välfärd? Moderaterna talar om välfärdens kärna, men de talar inte om vad denna kärna betyder. Är den lika stor som en äppelkärna eller en liten melonkärna i en jättefrukt?
När frågan ställs så, blir i alla fall mitt val enkelt. Jag vill ha en skola med fler lärare och annan personal som ser behoven hos alla barn. Jag vill ha en bra hemtjänst till våra äldre och korta köer till sjukhusen. Jag vill också att det finns en försäkring för sjuka och arbetslösa så att de klarar sig ekonomiskt tills de blir friska eller får ett nytt jobb. Jag vill att vi gemensamt betalar byggandet av Norrbotniabanan. Den behövs för basindustrin och för landets exportinkomster. Därför räcker det inte med en äppelkärna eller ett äppelskrutt. Jag vill ha ett helt äpple.
Jag tror på vinsterna av att vi gemensamt investerar i människors framtid. Jag gör det inte för att jag är speciellt snäll eller givmild. Jag tror på det för att det skapar ett stabilt, tryggt och framtidsinriktat samhälle där människor trivs, utvecklas och mår gott. Socialdemokrater och fackliga kamrater i många generationer före mig har arbetat mot det målet.
Jag bor i Arjeplog, den lilla kommunen på en stor yta längst upp i Piteälven. Här är det andlöst vackert och fridfullt. Likväl som vi är alltför få norrbottningar, så har vi i Arjeplog sannerligen plats för många flera! I min hemkommun, så kämpar vi hårt för vår överlevnad. Vi marknadsför kommunen, utvecklar de företagsidéer som kommer via vårt näringslivsbolag och utnyttjar de politiska nätverk som byggts upp för att kunna göra Arjeplog till en attraktiv kommun.
Men det kan inte endast vara en angelägenhet för oss Arjeplogsbor eller för den delen norrbottningar om skolan, biblioteken, vägarna, äldreomsorgen, busstrafiken och det som hör ett gott samhälle till, blir verklighet. Det måste också vara en angelägenhet för hela Sverige att människor bor och lever överallt i landet, också i glesbygdskommuner.
Därför krävs ett solidariskt och rättvist system som genom skatteutjämning hjälper och stödjer utvecklingen av välfärden i kommuner som just Arjeplog. Då funkar det inte att göra som den borgerliga regeringen gjorde 2006, då de frös nivåerna på statsbidragen till kommuner och landsting. Effekterna av det har blivit sparpaket. Tiotusentals människor har sagts upp från kommuner och landsting med större dagisgrupper, färre hemtjänsttimmar och färre lärare som följd. Nedlagda utbildningsplatser innebär missade chanser för många unga som står utan jobb runt om i länet.
Nej, ensam är inte stark. Det är bättre att vi tillsammans använder våra gemensamma skattepengar till att alla har ett bra vardagsliv och att alla oavsett bakgrund har möjlighet att växa och ta sitt ansvar. Det är en bättre politik, än att sänka skatterna till dem som redan har mest. Håller du inte med?