En utbildning inte bara för hälften
YRKESUTBILDNINGEN För socialdemokratin har ett av målen i utbildningspolitiken varit att femtio procent av en årskull som går ut gymnasiet ska gå vidare till högre utbildning. Utgångspunkten för detta har varit strävan efter att stärka den sociala rörligheten och utjämna klassklyftor. Detta har gjort att yrkesutbildningen i många fall hamnat i skymundan.
Gymnasieskolans yrkesinriktade utbildningar har blivit allt mer teoretiska. Frågan är om detta är rätt väg att gå.
Foto: Alexander von Sydow / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Eftersom utbildningen är en nyckelfaktor i bekämpandet av långtidsarbetslöshet så måste fokuset i utbildningspolitiken breddas. Det är inte enbart övergången till högre studier som ska prioriteras. Än viktigare är att skapa en gymnasieskola som fungerar så att alla kan fullfölja sin gymnasieutbildning. Det är grundläggande. Därför behöver också yrkesutbildningen lyftas fram i ljuset. Lika viktigt är att ge möjlighet till personer med låg utbildning att bygga på sin utbildning senare i livet. De neddragningar vi sett inom komvux och arbetsmarknadsutbildningarna är därför förödande för individen. Detta har Socialdemokraterna också upprepat med en dåres envishet. Men man har talat för döva öron.
Arbetarrörelsen har under senare årtionden kännetecknats av en kluvenhet när det gäller hur man ska se på de teoretiska inslagen i gymnasieskolans mer praktiskt inriktade program och yrkesmomenten i utbildningen. Man har velat ge samtliga elever möjligheten att gå vidare till högre studier utan att behöva börja om från scratch med gymnasieutbildningen. Detta kan i mångt och mycket vara lovvärt samtidigt som den signal man sänder blir att det är den teoretiska högre utbildningen som är mest värd. Yrkesutbildningens status har därför sjunkit. Samtidigt har målet varit att tillgodose arbetsmarknadens behov av kunniga yrkesmän. Även om detta fått en underordnad roll. Kampen för att bryta krossa klassbarriärerna till högskolan och universiteten har gått före.
De effekter som nuvarande gymnasieskola har på en bred kunskapsbas har fått till effekt att nyttan av den gymnasiala yrkesutbildningen på arbetsplatserna har minskat. Det yrkesmässiga inom de yrkesinriktade gymnasieutbildningarna har blivit mer diffusa i och med teoretiseringen av gymnasieskolan. Frågan är om detta är av goda om man ser till ungdomarnas etableringsmöjligheter på arbetsmarknaden. Har man goda yrkeskunskaper har man också lättare att få jobb inom yrket.
Frågan är då om man biter sig i svansen om man fortsätter att fokusera på en god allmänteoretisk utbildning i gymnasieskolan i stället för på goda yrkeskunskaper. Kan det vara så att man de facto därigenom vänder ryggen åt de femtio procent som inte förväntas gå vidare till högre studier och gör dem en björntjänst. Vore det kanske bättre att fokusera på tydligare yrkesinriktade gymnasieutbildningar som alternativ till de teoretiskt inriktade och till detta koppla utbyggda möjligheter till vuxenutbildning för dem som senare vill byta spår i livet. Då gör man också verklighet av alla vackra ord om livslångt lärande.
En sak är säker. Samhället får inte vända ryggen åt dem som inte vill gå vidare till högre studier. De måste få en utbildning värd namnet. En utbildning som ger dem goda förutsättningar att etablera sig på arbetsmarknaden. Det är kanske dags att mer diskutera gymnasieskolans funktion utifrån detta perspektiv.