En tärande samhällsteori
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Svenskt näringsliv är så mycket mer än företagare. Om det bara är företagarna som står för det närande, måste slutsatsen bli att alla andra är tärande. Och det kan väl inte ens Urban Bäckström anse.
Svenskt näringsliv är allt som håller samhället igång. Skolor, sjukhus, vårdcentraler, vägar, flygplatser och alla människor - stora som små. För att inte tala om djuren.
Företagarna är en viktig del av samhället, men utan allt det andra just ingenting. Vi lever alla med och av varandra. Vi när och tär. Och vi behöver varandra.
Att gå omkring som tuppar i hönsgården och sprätta med att "det är vi som är Svenskt Näringsliv" är magstarkt. Återgå till SAF. Svenska Arbetsgivareföreningen. Eller SFF. Sveriges Företagarförening. För det är just vad det handlar om. En förening för företagare.
Från företagare till Wallenberg är avståndet inte ens en blinkning och Wallenberg är just vad den här delen ska handla om. Det kom ett mejl med följande innehåll:
"Urfadern, Andre Oscar Wallenberg, nuvarande SEB-bankens grundare, skulle kanske kallas mansgris om han levt i dag. Han överlät både marktjänst och uppfostrandet av 21 barn på sina hustrur.
Men affärsmannen Wallenberg kunde vädra samhällsförändringar som ingen annan. Hans bank blev till och med den första banken i världen att anställa "ett fruntimmer". Alida Rosander trädde i tjänst den 5 juli 1864.
Det inte helt okontroversiella beslutet mottogs med skräckblandad förtjusning på banken.
I styrelseprotokollen från denna tid står att läsa att "VD trodde hinder därför icke böra möta, då fruntimmers ordningssinne, redbarhet och ihärdighet ingalunda kunde skattas mindre än karlarnas, och det arbete som i banken ifrågakomme, erfordrade icke så stora fysiska krafter, även om det någon gång kunde vara träget."
Andre Oscar Wallenberg - framtidsmannen, var än en gång först med det senaste!
Men om och när Alida Rosander gifte sig fick hon avsked. Den regeln gällde i Wallenbergs bank fram till 1939. Officiellt angavs sekretesskäl (den som inte har någon käresta att anförtro sina innersta tankar, utgör inte samma hot mot banksekretessen). När regeln togs bort blev följden omfattande massförlovningar och bröllop", berättar brevskrivaren.
Och när vi ändå är inne på kvinnor kan jag avslöja en vetenskaplig upptäckt, eller åtminstone en hemsnickrad teori, vad gäller förmågan att alstra barn.
Män kan i princip producera barn livet ut, även om det blir himla långvarigt. Antagligen en skapelsens nödlösning ifall alla byns unga män skulle omkomma ute till havs eller dödas i krig, dit grånade generaler skickar dem för att slippa konkurrens.
Kvinnor däremot är bara fertila upp till en viss ålder. Efter femti får kvinnor inga barn. Varför? De skulle glömma bort var dom lagt dom.
Få se nu ... vars vare nu... jag var ju nyss här... å så gick jag dit... å så ...
Gud ser till de sina.