För tjugofem år sedan var Växjö en slumrande mellanstor svensk stad i Smålands djupa mörka skogar. Staden upplevdes inte som särskilt häftig eller cool. Visserligen växte stadens befolkning konstant. Men Växjö var inte någon stad man talade om. Den bara fanns där och mådde hyfsat gott.
I norr fanns en stad med ungefär lika stor befolkning. Luleå, navet i det norrbottniska länet. En stad präglad av den tunga stålindustrin. En stad som inte precis utstrålade framtidsanda och utveckling.
Några mil söder om Luleå ligger Piteå, den av pappersindustrin så präglade Piteå. Piteås befolkning låg år 1988 på 39 079 personer, vilket motsvarade 58 procent av Luleås befolkning, och 57 procent av Växjös befolkning.
Tre städer med skilda förutsättningar, men med det gemensamt att städerna knappast betecknades som några framtidsstäder, utan mer som vilken stad som helst i vårt avlånga land. Städer som behövde åstadkomma en förändring för att kunna utvecklas och blomstra. Städer som hanterade framtidens utmaningar på olika sätt.
Tjugofem år senare ser utvecklingen mycket olika ut i dessa städer. Men så har städerna också valt olika strategier i sitt utvecklingsarbete. Växjö har hela tiden haft en tydlig strategi där man satsat på att bli Europas grönaste stad med en tydlig kultur- och nöjesprofil där människor ska kunna leva ett gott liv med minimal miljöpåverkan. Detta har präglat de satsningar som staden gjort.
Under de tjugofem år som gått har staden förvandlats på ett mycket tydligt sätt. Många nya bostadsområden har vuxit fram där livsmiljön satts i centrum. Stadens kommunikationsnät har utvecklats på ett strategiskt sätt för att möjliggöra ett miljömedvetet resande. Kulturlivet frodas och hela staden andas liv och puls.
Detta har självklart gett effekt befolkningsmässigt. Under de senaste tjugofem åren har befolkningen ökat med tjugofyra procent.
Om man nu betraktar de två norrbottniska städerna Luleå och Piteå så kan man notera att utvecklingsstrategierna över tid inte varit lika tydliga som Växjös. Luleå har visserligen under längre tid haft en tydligare tillväxtstrategi och en tydligare vision för framtiden än vad Piteå haft. Det har också resulterat i en betydligt mer positiv befolkningsutveckling än vad Piteå haft. Piteå har periodvis skärpt till sig och jobbat aktivt med omvandlingen från bruksort till ett modernt nav präglat av de nya näringarna kopplat till kultur, upplevelser och miljö. Den vändning som Piteå upplevt under senaste tio åren efter nästan ett decennium med befolkningsminskning är självklart en effekt av en tydligare utvecklingsstrategi.
Om åtta år firar Piteå sitt fyrahundraårsjubileum som stad. Inför denna märkesdag är det nu läge att ytterligare skärpa till Piteås tillväxt- och utvecklingsstrategi. Visionen för hur framtidens Piteå ska se ut måste bli tydlig för var och en, och då handlar det inte om hur parkeringsdäcket Löjan ska se ut, eller hur ett bostadsområde på ängarna vid stadshuset ska se ut. I stället måste det handla mer om hur staden Piteå ska uppfattas av den egna befolkningen och vår omgivning, och vilka satsningar som måste göras för att nå dit. Då kan Piteås befolkningsökning på fem procent under de senaste tjugofem åren bli betydligt högre under de kommande tjugofem åren. Då måste vi som stad satsa på livsmiljö, kultur, upplevelser och att ge förutsättningar för ett dynamiskt, diversifierat och livskraftigt näringsliv. Det är vårt uppdrag inför framtiden.