Att radio- och tv-licens ska erläggas av den som har en mottagare slås fast i lagstiftningen. Själva systemet med finansiering av public service i radio och tv via en avgift i stället för via skattsedeln har länge varit omdiskuterad. I det fall som förvaltningsrätten i Luleå i förra veckan avgjorde handlade om denna avgift också ska erläggas av den som innehar en dator. Frågan har aktualiserats eftersom Radiotjänst, som har i uppdrag att driva in avgiften, börjat ta ut avgift för datorer som en följd av att allt fler kanaler börjat tillgängliggöra sina sändningar över internet.
I förvaltningsrättens domskäl kan man läsa att det är ”tv-mottagare som grundar avgiftsskyldighet, men att definitionen av vad som är en tv-mottagare är avsett att vara teknikneutralt och följa utvecklingen”. I och med att många numera ser på tv via internet menar domstolen därför att ”Även en dator måste därför enligt domstolen anses vara en sådan teknisk utrustning som är avsedd att ta emot utsändning eller vidaresändning av tv-program. Den är därför avgiftspliktig”. Det spelar därför ingen roll om man inte använder sin dator till att se på tv-program.
Detta domslut ledde till protester från människor som tyckte att det var fel att datorer ska beläggas med tv-avgift. Många av inläggen verkar tyvärr bygga på missförståndet att det handlar om en extra avgift för datorn. Så är naturligtvis inte fallet. Detta är ett domstolsbeslut som inte berör den stora lejonparten av den svenska befolkningen, det vill säga den del som redan betalar sin tv-licens. Det finns ju nämligen ingen begränsning hur många tv-mottagare du får ha i ett hushåll. Så även om du har en tv i varje rum, en eller flera fasta datorer, ett par surfplattor och ett par smartphones så kommer du bara att behöva betala en licens.
Det är den som saknar vanlig tv-mottagare men som har en dator som nu kommer att få börja betala tv-licens. Det är tämligen få. Det är säkerligen fler svenskar som redan idag har tv och som idag smiter från att solidariskt betala tv-licens. Dessa får nu svårare att komma undan tv-licens, och en hel del av de upprörda inläggen kommer säkert från dessa personer.
Frågan om tv-licens eller inte för datorer är således en ganska liten fråga och den ”proteststorm” som utlöstes är en storm i ett vattenglas. Den principiellt mycket viktigare fråga som borde diskuteras är hur vi ska finansiera public service så att dess oberoende från statsmakten kan bibehållas. Det är nämligen ingen självklarhet att den fristående finansieringen via en särskild avgift kommer att bestå. Många vill hellre se en finansiering via skattsedeln. Men det är en mycket farlig väg att gå. Public service har nämligen en mycket viktig funktion i ett demokratiskt samhälle som garant för en fristående granskning av statsmakten och som en sammanhållande kraft i samhällsbygget.
Faran med en finansiering via skattsedeln blev uppenbar när den grekiska regeringen som en besparingsåtgärd beslutade att släcka ner den statliga public service-televisionen. Det finns således ingen television i allmänhetens tjänst kvar längre i Grekland. Förvisso är fallet Grekland ett mycket extremt exempel. Men för den regering som inte är så nogräknad kan det vara frestande att skära ner anslagen till public service om verksamheten inte ligger i linje med regeringens intressen. Oberoende tv och radio måste därför värnas. Det är därför bra att kryphålen täpps till för de som försöker smita från tv-licensen.