Regeringens lösning på problemet är välkänd vid det här laget. Ineffektiva skattesänkningar i form av jobbskatteavdrag, rut-avdrag, sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar och sänkt restaurangmoms är det som står till buds när den moderatledda regeringen vill få fart på ekonomin och öka sysselsättningen. Det har inte varit särskilt framgångsrikt och framför allt är det inte genom att steka hamburgare och skura varandras toaletter som vi kommer att stå oss i den globala konkurrensen.
Istället för den sittande regeringens fäbless för skattesubventionerad lågproduktiv tjänstesektor måste vi finna vägar att styra riskkapital mot sektorer som kan vara framtidens högproduktiva exportbranscher.
Nyligen publicerades en intressant rapport som tagits fram under ledning av den kände ekonomhistorikern Robert Skidelsky - han är kanske mest känd för sitt omfattande och hyllade verk om den banbrytande nationalekonomen John Maynard Keynes och den ekonomiska krisen på 1920- och 30-talen - om behovet av en brittisk statlig investeringsbank som skulle kunna användas både för att kortsiktigt öka efterfrågan i ekonomin och för att på långsikt bidra till att reformera Storbritanniens ekonomi genom rådgivning och kapital.
Det har historiskt funnits en svensk statlig investeringsbank - den gick 1989 upp i statliga PK-banken - och även i dag finns det en framgångsrik nordisk investeringsbank som fokuserar på ett begränsat antal kärnsektorer: energi; miljö; infrastruktur för transporter, logistik och telekommunikationer; samt innovationer, forskning och utveckling.
Men kanske borde det åter etableras en statlig investeringsbank i Sverige som kan låna upp pengar på de finansiella marknaderna och investera i stora långsiktiga projekt som har problem att finna kapital i den privata banksektorn? I princip skulle en sådan kunna fokusera på samma områden som Nordiska investeringsbanken, med det tillägget att den i likhet med den Europeiska investeringsbanken också ska verka för en ökad sysselsättningspotential.
En sådan bank skulle kunna användas för att finansiera de järnvägslinjer som behöver byggas eller renoveras så att malmen från alla de gruvprojekt som nu ligger i startgroparna på ett effektivt sätt kan forslas till förädling och vidare ut på världsmarknaden. Den skulle också kunna användas för att finansiera de snabbtågslinjer som det avlånga Sverige så väl behöver. Men även de kollektivtrafikprojekt som krävs för att människor ska kunna ta sig till jobbet.
Ett annat område skulle kunna vara att erbjuda lån till tillväxtkommuner för att bygga bostäder, framför allt råder det i dag stor brist på hyresrätter. Genom att samordna allmännyttan och byggsektorn skulle en sådan investering i bostadsbyggande också kunna utgöra basen för att utveckla produktionen av mer klimatsmarta bostäder och därigenom både lösa den akuta bostadsbristen i Sverige och lägga grunden till en framtida exportindustri.
Ett tredje område som en statlig investeringsbank skulle kunna satsa på är utvecklingen av en grön energisektor. Sverige med sina långa kuster och omfattande glesbygd skulle kunna ligga i framkanten både när det gäller utvecklingen av ny teknologi för, och produktion av förnyelsebar energi genom satsningar på vind- och vågkraft.
Om Sverige ska stå sig i den globala konkurrensen räcker det inte att erbjuda skattelättnader till McDonald’s, vi måste satsa på att utveckla de branscher som kan ge framtida exportintäkter. I en tid då det privata kapitalet mest verkar intresserad av att investera i privatiserade skolor, vårdcentraler och äldreboenden måste staten ta ansvar för att styra kapital mot det som kan vara grunden för vårt framtida välstånd.
Och vi kan vara tämligen säkra på att framtidens välstånd inte kommer att byggas på en grund bestående av skattesubventionerad städhjälp, privatiserade men skattefinansierade vårdcentraler och att vi "supersizear" vår Big Mac & co.