Att utbildning är grundläggande för ett lands möjligheter att utvecklas är det ingen vettig människa som ifrågasätter. Det är för de flesta också självklart att ett väl fungerande utbildningssystem också fungerar som motor för enskilda människors utveckling och ökar den enskildes möjligheter att förverkliga sina livsdrömmar, eller som det tidigare hette i socialdemokratiska idéskrifter "sina bästa stämningars längtan".
Att skolan borde vara en framtidsbransch i det svenska samhället är därför ställt utom allt rimligt tvivel. Men det är den inte i dag. Skolans status sjunker och läraryrket är inte längre ett självklart förstahandsval när det är dags för dagens unga att välja yrkesinriktning. Villkoren för lärarna har förändrats kraftigt över tid och för många upplevs dessa förändringar som mycket negativa.
Den flexibla arbetstid som präglade läraryrket förr har reglerats avsevärt mycket hårdare. Detta hänger förvisso ihop med behovet av förändrade arbetssätt med större inslag av samverkan mellan lärare.
Men ändå är det så att det innebär att det egna ansvaret för att nyttja arbetstiden utifrån verksamhetens bästa har beskurits . Arbetsbördan har också ökat som en följd av större elevgrupper i spåret av tidigare ekonomiska kriser, men också som en följd av nya krav på lärarna vad gäller dokumentation och liknande. Ovanpå detta kommer ett hårdnande klimat i alltför många skolor, och ökande sociala problem till följd av samhällsförändringar utanför skolan.
Samtidigt har de svenska lärarna halkat efter i löneutvecklingen. Att vara lärare är i dag inget särskilt välbetalt jobb. Det är ingen bra utgångspunkt för en framtidsbransch. För att kunna locka de allra vassaste till läraryrket måste lönerna vara konkurrenskraftiga. Annars gör studenterna det fullt rationella valet att söka sig till andra branscher. De insatser som yrket kräver måste betala sig i lönekuvertet. Det är nog de flesta överens om.
Men det finns även andra faktorer som minskar yrkets attraktivitet. Heta branscher präglas av dessa ligger i framkant vad gäller ny teknik och nya innovationer.
Ska man vara ärlig så är det väl inte det den första association man gör när man tänker på dagens skola. Nej, som ett resultat av minskade resurser över lång tid befinner sig inte svensk skola rent generellt i teknikens framkant. Visst finns det undantag, och de skolorna är mycket attraktiva som arbetsplatser.
I samband med skolans dag i går kunde Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén bara konstatera:
"Om lönerna höjs och lärare får möjlighet att göra karriär så kan vi utan problem göra läraryrket till ett statusfyllt förstahandsval igen, men det kräver politisk vilja från regeringen och Sveriges kommunpolitiker". Men framtiden ser inte ljus ut. Söktrycket till lärarutbildningar sjunker, och Eva-Lis Sirén är mycket orolig för svensk skolas framtid om inget görs som ökar yrkets attraktivitet.
"Siffrorna bekräftar tyvärr mina värsta farhågor. Snart kommer skolan få mycket svårt att rekrytera lärare om inget görs för att höja läraryrkets status. För att höja statusen krävs en höjning av lönerna med minst 10 000 kronor i månaden", säger Eva Lis Siren med anledning av detta. Hon menar att det nu är dags för landets skolpolitiker att leverera, och skickar följande känga till landets ansvariga skolpolitiker: "Alla ansvariga måste sluta skylla på varandra och inse att det handlar om alldeles för låga löner".