När jag var liten sa alltid de vuxna; "Bara man får vara frisk så!". Då skulle man vara nöjd. Som liten och frisk förstod jag såklart inte varför det var något att vara nöjd över. Nu förstår jag däremot. För ju äldre man själv blir, desto äldre blir även de som redan var gamla då. De senaste åren har jag fått se några av mina närmast älskade som funnits med hela livet bli sjuka och klena.
När de livsavgörande sjukdomarna drabbar en så stannar tiden. Allt annat än just att bli frisk blir oviktigt för stunden. Det gäller både fattig och rik, illegala invandrare och tornedalingar, gammal eller ung. Det som behövs då är att bli tagen på allvar och få den bästa vården som går att få. "Ingen är mer än en människa.", står det på ett citat på min kylskåpsdörr och aldrig blir det så tydligt som när vi är sjuka och svaga.
Men för att få den bästa vården när resurserna är knappa krävs det ofta att man kan stå på sig. Svetlana Bajalica Lagercrantz, cancerläkare som blev patient på sin egen klinik intervjuades av DN Insidan i början av juni. Hon pekade på att tiden med en patient är bland det viktigaste för att ge en bra vård som ser till patientens hela livssituation. "På trettio minuter hinner man ge information, men inte alltid kommunicera. Rent medicinskt skulle jag säkert kunna ta emot 20-30 patienter om dagen, men vilken vårdkvalitet vill vi ha?", säger hon. Att slussas mellan olika läkare, att få snabb information men ingen tid för frågor och att bli hemskickad utan undersökning. Det är nog tyvärr fler än mina anhöriga som känner igen sig i den bilden.
Det går alltid att säga att den offentliga sjukvården måste effektiviseras och förbättras. Det är en del av lösningen. Men finns det inte resurser tillräckligt kommer inga effektiviseringar i världen att leda till annat än en sämre vård. Det är ingen nyhet att det finns en resursbrist inom sjukvården. Det kan varenda sjuksköterska, läkare eller patient vittna om. Trots det argumenteras det alltför ofta för att det inte får kosta. Eller att privatisering skulle vara det enda alternativ.
Medan Fredrik Reinfeldt har gjort det möjligt att privatisera sjukhus har hans fru Filippa Reinfeldt kunnat sälja ut den offentliga sjukvården i Stockholms län. Vilket kraftigt snedfördelat resurserna inom sjukvården. Samtidigt har Anders Borg pratat om att vi ska hålla i finanserna i svåra tider. Men skattesänkningar för de som tjänar mest verkar det alltid finnas utrymme för. De skattesänkningar som genomförts de senaste mandatperioderna har inneburit att antalet anställda i offentlig sektor minskat med
25 000 det senaste året. Resurserna finns alltså, men de prioriteras fel. Håkan Juholt (S) beskrev det väl i sitt sommartal i veckan där han sa att " ...vi har minskat det gemensamma så mycket att vi inte har råd med några utgifter".
För att orka vara sjuk måste man vara frisk, brukar min mamma säga. Hon har erfarenhet av vården och borde verkligen veta. Patientnämnder och försäkringar finns, men vem orkar skriva en anmälan när man är svårt sjuk? Antalet fall av brister inom sjukvården på grund av försämrade resurser och för lite tid är antagligen större än statistiken kan uppvisa.
Den bästa förebyggande medicinen mot en vård som brister är visionen om att ha råd med världens bästa sjukvård. Jag betalar varje skattekrona med stolthet och jag betalar gärna en extra om det krävs för att visionerna ska bli verklighet. Att inte värna en ökad
finansiering av den offentliga sjukvården är att vara väldigt dumdristig. För en sak är säker, ingen kommer att vara frisk hela sitt liv. Att tro något annat är att fortfarande vara barn.