En säsong Göran Persson till tack!
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
De som jobbar på Public Service är nämligen ofta av uppfattningen att de har rätt till licenspengarna oavsett vad de uträttar. De föreställer sig att de i sin upphöjdhet inte har ett uppdrag av staten att organisera samtycket till den politiska ordning vi har i Sverige. Att de på något mystiskt sätt är frikopplade från makten.
Men succen för Perssondokumentären visar att det är mycket framgångsrikt och intressant att låta politiska makthavare tala direkt in i kameran.Trots att alla har skällt som bandhundar har de inte kunnat låta bli att fortsätta att kommentera. Programmet tycks ha rört vid en nerv.
Vad beror då denna omsvängning på? För det första är det tillräckligt många miljoner som tittar för att de opportunistiska, bekräftelsesökande och publikfriande i mediefabriken ska börja skruva på sig av längtan att hoppa på bandvagnen.
Är det något som inger respekt i journalistkretsar så är det "kioskvältare", att en insats ställer till med stort tumult. Oavsett vad det är så längtar många i medierna till att få vara hegemoniska under någon dag. Och i det här fallet, där det handlar om ett par veckors dominans, så anses det outstanding.
För det andra visar det sig att serien är gjord som ett porträtt - med en medveten dramaturgi - och det gör intryck. Observera att många nämner fotografen också, Paoblo
Rodro, därför att hans arbetsinsats varit högst betydelsefull. Och hur ofta är det som tv-fotografer får så mycket utrymme?
För det tredje har dokumentären påmint oss om allt som hänt under Perssonepoken och vi vill veta mer, på djupet. Det sammanfattar en komplex person, i ett politiskt dynamiskt skeende, och vi inser att vi vill veta mer om vad som är vår samtid, vår egen nutidshistoria.
För det fjärde börjar många i medierna att skämmas över hur uselt de behandlat materialet. De känner sig inte riktigt tillfreds med sin journalistiska yrkesroll. De vill inte begravas under en sten där det står "Rubriksättare på Expressen" eller "Politisk
tyckare på Dagens Nyheter". Inser att de borde göra något mer än att bara ur Perssondokumentären dra några lättköpta löpsedlar.
Allt kokar ner till att det stora felet Fichtelius gjort, är att han inte krävt mer tv-tid. Fyra timmar var för lite. Han skulle haft 40 timmar, och en stab av researchers som hjälpt honom att gå på djupet.
Vi bör därför kräva av public service-tv att de gör en ny säsong med Persson! Där gubben får prata in i kameran, experter fördjupa sig i vad han säger och hur det ska tolkas, de historiska pusselbitarna vridas och vändas tills vi får en heltäckande beskrivning av svensk nutidspolitik, som vi just nu uppfattar den.
Det är just sådant som Public Service ska ägna sig åt, om det ska vara någon vits med verksamheten.