En resa i tid och klass
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Min mormor växte upp i en by i väglöst land. Hennes förfäder hade alla varit nybyggare och bönder. Hennes föräldrar förblev bönder hela sitt liv. Min mamma växte också upp i väglöst land. Men till skillnad från min mormor så fick hon se sin mamma ge sig ut i förvärvslivet. Visserligen sent i livet, men ändå. Även min morfar övergav bondelivet och började förvärvsarbeta. Mormor och morfar förblev arbetare hela sina liv. Den klass du föddes i lämnade du aldrig.
Min mamma var hemmafru och min pappa byggnadsarbetare. Det var betydligt vanligare på sjuttiotalet att mammorna stannade hemma med sina barn. Så vår familj var inte ovanlig på något vis. Min pappa jobbade på annan ort och var ofta borta hela veckorna. Så var det i alla fall hela vår uppväxt. Det var ingen lätt sak för min mamma att ta hand om fyra barn, ensam under veckorna. Men det var ju tvunget. Vi skulle ju överleva. Jag minns hur annorlunda det blev när mamma började jobba. Hur mamma växte på något vis och fick en ny stolthet. Hennes liv förändrades och självkänslan växte för vart år som gick.
Detta har på många sätt präglat min historia och jag skulle nog ha fört historien vidare på samma sätt. Jag växte upp i ett arbetarhem utan några som helst extravaganser. Det var ganska självklart för oss barn, att man skulle skaffa sig ett arbete så att man kunde göra rätt för sig. Men någonstans på vägen hände någonting. Inom mig började en tanke växa fram. Kanske skulle det vara något för mig att studera på universitetet. Någonstans hade jag snappat upp att den vägen stod öppen för oss arbetarbarn. Min klassresa hade börjat.
Jag minns första gången jag tog upp det hemma. Min pappa undrade om det verkligen skulle vara nödvändigt. För mamma som alltid pushat oss och lärt oss att allt är möjligt var det självklart att ge sitt stöd. Så jag köpte biljett till mitt klassresetåg. Men snabbt insåg jag klassresans problem. Jag visste inte vad som väntade.Jag hade inte koden! Hur går det till att plugga på högskolan? Vad måste man fixa själv? Hur funkar livet som studerande? Alla svar var jag tvungen att hitta själv och många gånger gungade marken under fötterna. Men man lär så länge man lever, har jag hört sägas, och det stämmer verkligen.
När mina yngre syskon skulle göra samma resa som jag en gång gjorde, så kunde jag ju svara på deras frågor. Jag kunde bli deras guide på klassresan. Och nu var det självklart för både min pappa och min mamma att mina syskon skulle studera på högskolan om de ville det. Så visst var resan mödan värd.
Sverige är på många sätt fantastiskt. För mig är det folkhemmet förverkligat att vi, som kommer från arbetarhem utan studietradition, kan förverkliga våra livsdrömmar. Det är verkligen något att slå vakt om.
Inte för klassresan i sig, utan för att vi får resa om vi vill!