Att all statistik har sina fel och brister är nog de allra flesta medvetna om. Detta gäller även arbetsmarknadsstatistiken. Kritik mot de mått som nämns i ingressen har inte saknats. En del i kritiken mot måttet på sysselsättningsgrad är att personer i gymnasieåldern räknas in. Självklart finns det en poäng i denna kritik. När det gäller ungdomsarbetslösheten består kritiken i att heltidsstuderande som söker jobb vid sidan om sina studier räknas in i statistiken trots att de borde ägna sig åt att studera på heltid. Frågan är inte enkel med tanke på att det idag nästan krävs att du som student jobbar vid sidan av studierna för att klara av ekonomin under studietiden.
Å andra sidan finns det även felkällor som gör arbetslöshetstalen för låga. För att i statistiken räknas som arbetslös får du inte jobba en enda timme under en månad. Gör du det räknas du som sysselsatt statistiskt sett. Men vem kan leva på en timmes arbete, eller för den delen fyrtio eller åttio timmar under en månad heller.
Frågan om statistikens fördelar och brister är därför inte särskilt fruktbar. All statistik har felkällor. Trots detta finns det en klar poäng i att ha fasta statistiska mått över tid och som är gemensamma för flera länder eftersom detta möjliggör att man kan följa skeenden över tid och göra jämförelser med andra länder. Det viktiga är att man mäter på samma sätt på alla ställen och på samma sätt över tid.
Det är här statistiken över sysselsättningsgraden blir så intressant. Trenden när det gäller sysselsättningsgraden är tydlig, även om förändringarna är små. Sysselsättningsgraden sjunker i Sverige. Andelen som saknar jobb ökar alltså. Detta oberoende av att det är fler som går till arbetet idag. Det är ännu fler som inte får chansen att gå till arbetet, eftersom befolkningen ökat och sysselsättningsgraden sjunkit.
När det gäller ungdomsarbetslösheten är siffrorna än tydligare. Ungdomsarbetslösheten har ökat med omkring tjugo procent, eller 3,9 procentenheter. Även 2006 var heltidsstuderande på högskolor och universitet inräknade så detta är inte förklaringen till skillnaden. Om man gör jämförelser med länder som Danmark och Norge ligger den svenska ungdomsarbetslösheten avsevärt högre än i dessa länder, trots att man mäter på samma sätt.
Något behöver alltså göras för att få fler människor i arbete. Vi behöver en offensiv politik som tar sikte på framtiden. Grunden i denna politik är självklart satsningar på att skapa fler jobb och få fler i arbete. Här är tillväxtpolitiken den centrala. Satsningar på forskning, utveckling och innovationer är avgörande för att morgondagens nya jobb ska kunna växa fram. För att kunna skapa ett ännu bättre forsknings- och innovationsklimat i Sverige krävs strategiska satsningar på utbildning och forsk ning. En god grundutbildning är avgörande för att få fram nya forskare och innovatörer. Om resultaten i svensk skola fortsätter att försämras kommer rekryteringsbasen till forskarvärlden att urholkas i snabb takt. Utöver detta är en god riskkapitalförsörjning nödvändig för att möjliggöra framtida innovationer. Detta för att stödja alla led i innovationsprocessen - i allt från idéstadium via prototyper och uppstart av nya företag kopplade till innovationer. Utan innovationer riskerar Sverige att halka efter som ledande industrination.
Innovationspolitiken är på många sätt toppen av isberget. Men som ni alla vet så finns största delen gömt under vattnet. Det är underliggande faktorer som möjliggör en positiv utveckling. En sådan faktor, som snuddats vid tidigare, är kvaliteten på den grundläggande utbildningen. Att det svenska skolsystemet håller en hög kvalitet och lyckas med att ge eleverna den kompetens som de behöver senare i arbetslivet är A och O för om Sverige ska utvecklas på ett positivt sätt. Människor utan gymnasiekompetens är överrepresenterade i arbetslöshetsstatistiken. Personer som idag har ett jobb, och som saknar gymnasiekompetens, riskerar att ha mycket svårt att hitta ett nytt jobb om han eller hon förlorar jobbet. Det är därför ett mycket högt prioriterat mål att se till att alla gymnasieelever lämnar gymnasieskolan med en fullständig utbildning.
För att klara kompetensförsörjningen, och för att kunna ge varje enskild individ de bästa förutsättningarna att få ett jobb, är en väl fungerande och väl utbyggd arbetsmarknadsutbildning en av nycklarna till framgång. Detta för att kunna åstadkomma den flexibilitet och rörlighet på svensk arbetsmarknad som företagen och arbetsgivarna efterfrågar. Människor vars kompetens inte längre efterfrågas i samma utsträckning som tidigare måste få hjälp att skaffa sig ny kompetens. För att människor ska våga ta detta steg krävs en arbetslöshetsförsäkring som ger dem den trygghet som behövs för att de ska våga ta steget.
Ska Sverige lyckas som innovationsnation krävs välutbildade innovatörer och kompetent arbetskraft som vågar och kan hänga med i utvecklingen. Det är detta Socialdemokraterna vill åstadkomma med sin jobbpolitik.