En nystart i regionalpolitiken
UTVECKLINGSFRÅGOR En bärande tanke i det svenska samhällsbygget har varit att hela landet bidrar till vår gemensamma välfärd och att hela landet därför måste ges likvärdiga förutsättningar att utvecklas. Detta synsätt har under senare år försvagats, och regeringens ambitioner på regionalpolitikens område lyser numera mer eller mindre med sin frånvaro.
Utvecklingen i vårt land skiljer sig mellan olika regioner. I vissa delar av landet är tillväxten hög och i andra går utvecklingen med rasande fart bakåt. Den socialdemokratiska regionalpolitiska strategi som i torsdags presenterades slår fast att solidariteten mellan Sveriges regioner är grundläggande och avgörande för utveckling och tillväxt. Detta innebär att en grundläggande förutsättning för regionalpolitiken är ett solidariskt skatteutjämningssystem.
Foto: Jurek Holzer/SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I rapporten slår Socialdemokraterna fast att den regionala utvecklingspolitik som man vill genomföra i regeringsställning bygger på ett sektorsövergripande samordningstänkande samtidigt som det behövs skilda utvecklingsstrategier för olika delar av vårt avlånga land. Man konstaterar att Sverige behöver en regional utvecklingspolitik som ger varje region och varje kommun möjlighet att bygga vidare på och utvecklas utifrån dess unika kvaliteter, dess särskilda resurser och specifika förmåga att bidra till hela samhällets sociala, miljömässiga, ekonomiska och sysselsättningsmässiga tillväxt och välfärd.
Grunden för en socialdemokratisk, och även rödgrön, regionalpolitik är att det är en självklarhet att det är regeringen som bär det avgörande ansvaret för en fungerande regionalpolitik. Regeringskansliet ska därför få i uppgift att granska varje strategiskt beslut och väga av dessa beslut gentemot dess regionalpolitiska effekt. Även regleringsbrev och ägardirektiv till statliga bolag, verk och myndigheter ska ge tydliga signaler om ansvaret för att stärka och bidra till den regionala utvecklingskraften. Detta krav har norrbottniska politiker under lång tid framfört och äntligen har de fått gehör för detta rättmätiga krav.
En annan viktig slutsats som Socialdemokraterna dragit av de senaste årens utveckling är att staten via ett samhällskontrakt måste garantera tillgången till grundläggande service i form av post, tele, IT och annan grundläggande infrastruktur i hela landet. Detta är en helt annan inställning än det centerpartistiska statsrådet med ansvar för infrastrukturfrågor, Åsa Torstensson, intagit. Hon har hela tiden hänvisat till att marknadskrafterna kommer att lösa frågan och att regeringen ska följa utvecklingen. De som lever i glesare befolkade områden har sett vad denna politik innebär. Upplevelsen att staten smiter från sitt ansvar och lämnar glesbygden är utbredd och missnöjet jäser. Det är därför ytterst välkommet att Socialdemokraterna väljer en annan väg att gå.
Den socialdemokratiska utvecklingsstrategin bygger vidare på att utveckla det lokala näringslivets möjligheter att vara en motor i den regionala utvecklingen. För att klara detta krävs att högskolor och universitet har ett uttalat ansvar att vara partner i detta utvecklingsarbete. Samarbetet mellan viktiga näringar och samhället måste fördjupas och därför ska särskilda branschprogram upprättas för strategiskt viktiga näringar.
Andra viktiga slutsatser i rapporten är att man måste stärka regionernas ansvarstagande för förutsättningarna för lokal kommersiell service, näringslivsutveckling, riskkapitalförsörjning och arbete med olika slag av infrastrukturinvesteringar. Det är därför viktigt att utvecklingen mot bärkraftiga regioner som klarar en likvärdig service till medborgarna fortsätter.
Socialdemokraternas regionalpolitiska strategi slår med kraft fast att en viktig del av regionalpolitiken är att upprätthålla och utveckla en solidarisk skatteutjämning som kan garantera väl fungerande kommunal service i hela vårt land. Detta är nog ett av de viktigaste beskeden i rapporten och kommer säkerligen att bli en av de heta frågorna i höstens valrörelse. Från de norrbottniska borgerliga riksdagsledamöternas håll hörs ingenting i denna fråga. Trots att vi vet att de rika kranskommunerna i Stockholmsregionen ständigt attackerar skatteutjämningssystemet. Med en rödgrön regering efter höstens val behöver vi i inte oroa oss för ett raserat skatteutjämningssystem. Bara det ger en hel del lugn och ro inför framtiden. Ska vi ha ambitionen att utjämna de ekonomiska och sociala skillnaderna i vårt land är skatteutjämningssystemet en nödvändighet.
Hela Sverige ska leva. Det slår Socialdemokraternas regionalpolitiska rapport fast. Det känns lovande. Men det finns ändå frågor som inte besvaras eller löses i denna rapport. Ett besked som måste komma snabbt är hur man tänker sig att kompensera boende i glesbygd för den bensinskattehöjning som föreslagits i den rödgröna budgeten. Visst är det bra med höjda reseavdrag, men det räcker inte. De boende i glesbygd behöver bilen i så många andra sammanhang. Det handlar om att ta sig till affären för att handla, att åka till tätorten för att gå till vårdcentralen eller gå på apoteket. Det handlar om att barnen ska ha möjlighet att delta i aktiviteter med andra barn. Det handlar helt enkelt om att få livspusslet att gå ihop. Det är i lika hög grad en regionalpolitisk fråga som dem som tagits upp i den socialdemokratiska rapporten. Här kräver vi snabba och tydliga besked. Så att hela Sverige känner att man får en chans att överleva.