LEDARE: En nystart för samepolitiken

Sverige har i stora delar saknat en sammanhållen politik för de samiska frågorna vilket kanske, om man ska vara riktigt ärlig, berott såväl på ointresse och okunskap hos beslutsfattarna som någon form av kollektiv skam för hur samerna behandlats genom århundradena. Det måste vi komma bort ifrån och föra en politik som återupprättar samerna, så att de kan känna sig som en fullständigt accepterad och respekterad del av det svenska samhället, och som ger en stabil grund för samernas kultur och näringsliv.
Det ovanifrånperspektiv som rått i den svenska samepolitiken och som gjort att samerna känt sig förtryckta och begränsade i sina livsmöjligheter och som samtidigt gjort att icke-samer upplevt att samerna varit en bidragsberoende grupp som bara gnäller och säger nej måste bort.
Det svenska samhällets attityd till, och behandling av, samerna har varit en grogrund till fördomar och rasism. Detta måste bli ett avslutat kapitel.

De förslag som gruppen hittills presenterat är lovande. Tanken är på många sätt att frigöra samerna från svenska statens begränsande hand. Förslaget att ta bort förbudet för samebyarna att bedriva annan näringsverksamhet än renskötsel är i detta sammanhang A och O. Detta förbud har varit förödande på många sätt. Det har tvingat in många individer i ett osunt bidragsberoende där företagens lönsamhet till stor del varit beroende av statens stöd till renskötseln. Detta har satt alla företagsekonomiska mekanismer ur spel och hindrat en sund näringsutveckling på området.
Upphävandet av detta näringsförbud gör det möjligt för samebyarna att komplettera sin näringsverksamhet så att man kan uppnå en sund lönsamhet i företagen. Målet måste vara en näring som kan stå på egna ben utan statligt stöd.

Ett annat intressant förslag är att öppna upp samebyarna för medlemskap för icke-renskötande samer. Detta som ett led i arbetet för att stärka den samiska identiteten. Kritik har framförts mot detta utifrån ett par olika perspektiv, mest av organisatorisk art, exempelvis om dessa nya medlemmar ska ha inflytande över renskötseln etcetera. Dessa frågor måste lösas internt inom samebyarna. Svårare att hantera är dock rätten till jakt och fiske för de nya samebymedlemmarna. Där måste utredningsarbetet gå vidare. Rent instinktivt, ur ett socialdemokratiskt jämlikhetsperspektiv, borde samer ha samma rättigheter oavsett om de är renskötare eller ej.

Arbetsgruppen presenterar också ett förslag om en generell hänsynsregel där både renägare och markägare ska visa skälig hänsyn till varandra. Tanken är god och tar sin utgångspunkt i ett ömsesidigt ansvar för samexistens i området. Förslaget måste dock förtydligas och preciseras avsevärt för att nå fram till de intentioner arbetsgruppen har med förslaget. Likaså är det bra om konsultationsordningen för frågor som har bäring gentemot den samiska befolkningen förtydligas. Att Sametinget ska konsulteras vid beredning av lagar och förordningar som berör samiska förhållandet eller kan antas vara av vikt för den samiska kulturen eller andra samiska intressen måste bli en självklarhet.
Förutsättningarna för en samsyn i samepolitiken är goda. Arbetsgruppens förslag måste ses som ett första utspel och lägger en god grund för den fortsatta dialogen. En diskussion som måste föras på bred front, såväl inom den samiska samhällsgemenskapen som inom den svenska.

Ledare: En nystart för samepolitiken

samefrågor På DN debatt presenterade i onsdags alliansens arbetsgrupp för samepolitiken sina tankar efter ett par års arbete. De idéer som arbetsgruppen har är i många delar intressanta och borde lägga grunden för en bred uppgörelse kring samepolitiken. Det bådar gott inför framtiden.