BENGT-URBAN FRANSSON 0911-645&NBSP;28: En midsommar kan te sig så olika

För mig är midsommar något som jag mest förknippar med trevligt umgänge tillsammans med familj och vänner. Den stora frågan är om det blir så varmt att det går att sitta ute och äta. Många midsomrar har inte detta gått. Men den midsommar min mormor och morfar hade kommit på idén att vi skulle fira midsommar i en stuga uppe i Sandviken slår nog alla rekord. Vi åkte Silvervägen upp dagen före midsommarafton har jag för mig, och allt verkade okej. Visserligen är ju en camping i Sandviken inte det ställe som dallrar av aktivitet. Det är mest fiskefolk som åker dit. För en sex-sjuåring är inte det kanske det hippaste och mest inspirerande stället man kan vara på. Men med fantasins hjälp kan även Sandviken bli ett fantastiskt ställe. En trång liten stuga kan bli till en alphydda. Och på midsommaraftonen blev det kanske lite mer alphydda än vi kanske hade önskat oss. Det var inte särskilt varmt, rättare sagt ganska kallt. Inte blev det bättre när snön började att falla. Att dansa kring midsommarstången kändes inte riktigt som ett alternativ.
En midsommar kan också vara något helt annat. Det här med att göra midsommarstänger har aldrig varit så viktigt i vår släkt. Inte heller själva dansen kring midsommarstången. Men sommaren mellan nian och gymnasiet så befann jag mig i midsommartid på språkresa i franska Juan-Les-Pins. Dagen innan midsommarafton var det stora diskussionsämnet hur midsommaraftonen skulle firas. Det slutade i alla fall med att vi kom överens om att vi skulle göra en midsommarstång nere i en park vid strandpromenaden och där skulle vi sedan dansa runt stången. Jag vet inte om det var särskilt uppskattat när en bunt svenska studenter skövlade parken på blommor och sedan gjorde en säregen men inte särskilt vacker midsommarstång. En sak står dock klart. Det var mycket konfunderade fransmän som stod runtomkring oss när vi sedan började dansa "Små grodorna". Det skulle ha varit intressant att få veta vad de tänkte när de såg oss.

Midsommar är i alla fall i mångt och mycket en hyllning till naturen och ljuset. Doften och smaken av solvarma, djupröda jordgubbar är också något som hör midsommaren till. De symboliserar både sommarens skönhet och dess sötma. Tänk dig en skål med solvarma jordgubbar i en tallrik med isande kall mjölk när du sitter ute i trädgården under ett träd och tittar upp genom trädets lövverk och ser hur solljuset strilar ner mot dig. Då känner man att det är sommar.

Astrid Lindgren har, liksom mycket annat, lyckats fånga sommarens själ. Läs och begrunda.
Och nu så vill jag sjunga att sommaren är skön,
och träden är så fina och marken är så grön,
och blommorna är vackra och höet luktar gott,
och solen är så solig och vattnet är så vått.
Och lilla fågeln flyger i boet ut och in,
och därför vill jag sjunga att sommaren är min.

Och jag vill också sjunga att fjärilar är bra,
och alla söta myggor, de vill jag också ha,
och jag är brun om bena precis som det ska va,
och därför vill jag sjunga att bruna ben är bra.
Och jag har nya fräknar och prickigt sommarskinn,
och därför vill jag sjunga att sommaren är min.

Just nu befinner jag mig på spanska solkusten och njuter av böcker i skuggan under ett parasoll vid stranden av Medelhavet. Så i år blir det nog varken midsommarstång, Små grodorna eller jordgubbar. Men jag kommer nog inte att sakna det. Hoppas att det blir varmt och soligt så ni kan sitta ute och äta midsommarsillen och jordgubbstårtan. Njut av den ljusa sommarnatten lika mycket som jag ska njuta av den mörka och varma spanska sommarkvällen.