En maktfaktor samlas

S-SAMLING. I början av året konfererade Socialdemokraterna i skogslänen i riksdagshuset (bilden). Under torsdag och fredag är de på nytt församlade i Hotell Storforsen utanför Älvsbyn.

S-SAMLING. I början av året konfererade Socialdemokraterna i skogslänen i riksdagshuset (bilden). Under torsdag och fredag är de på nytt församlade i Hotell Storforsen utanför Älvsbyn.

Foto: Olov Abrahamsson

Piteå2016-09-22 23:30
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Under dagarna två är en socialdemokratisk maktfaktor på plats i Hotell Storforsen utanför Älvsbyn i Norrbotten. Ungefär 40 socialdemokratiska tungviktare från de sex nordligaste länen (Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Västernorrland, Dalarna och Gävleborg) träffas för att besluta om ett antal gemensamma motioner inför S-kongressen i Göteborg 2017. Bland annat handlar det om att krav på bättre infrastruktur i norr, för att utveckla besöksnäringen och förbättra den statliga närvaron runtom i landet.

Bland de närvarande finns riksdagsledamöter, landstingsråd, kommunalråd och ordföranden för S-distrikten i norr (däribland försvarsminister Peter Hultqvist, som är ordförande för S i Dalarna). Dessutom gästas konferensen vid den vackra Storforsen av Europaparlamentarikern Jens Nilsson och Therese Guovelin, ny vice ordförande i LO.

Filosofin bakom detta så kallade skogslänssamarbete är enkel. Var för sig är de enskilda S-distrikten inte så starka. Men tillsammans får de en styrkeposition.

Den socialdemokratiska partikongressen rymmer totalt 350 ombud från hela landet. Det säger sig självt att de 17 ombuden från Norrbotten inte kan styra S-kongressen på egen hand. Men genom att samarbeta med ombuden från andra distrikt kan de få bättre genomslag för sina krav när det gäller både politik och personsammansättning i partiets beslutande organ.

Tillsammans har de sex S-distrikten i norr totalt 85 av ombuden på partikongressen, vilket ger en helt annan tyngd än om de agerar var för sig. Tveklöst ger samarbetet också resultat. Till exempel visar regeringen Löfven ett helt annat engagemang för de regionala utvecklingsfrågorna än den gamla alliansregeringen.

En tydlig symbol är Stefan Löfvens klara besked om byggstart för första etappen av Norrbotniabanan (Umeå-Dåva) under mandatperioden. Under alliansregeringen 2006-2014 lyfte de ansvariga statsråden inte ett finger för projektet. Men nu pågår arbetet för fullt i skogarna runt Umeå.

Den typen av regional utvecklingspolitik ligger även helt i linje med partiets tillväxt- och jobbambitioner. Sverige lever inte på urban tillväxt allena. Även skogen, gruvorna, älvarna, besöksnäringen i fjällvärlden och annat har sin givna roller i den tillväxtpolitiska pjäsen. Därför behövs, enkelt uttryckt, både Norrbotniabanan och tunnelbanan i Stockholm. Både stad och land ska ha goda förutsättningar för liv och näringsliv.

Även för skogslänen är det viktigt att säga att det behövs ”både och”. Det finns regionalpolitiska problem även i storstäderna. Faktum är att förorter som Herrgården i Malmö, Hjällbo i Göteborg eller Rinkeby i Stockholm har långt värre arbetsmarknadsproblem än Jokkmokk, Pajala eller Övertorneå. För ett parti som vill hålla samman Sverige och minska klyftorna kommer problemen i förorterna sannolikt att vara den allra största utmaningen under de närmaste åren.

För socialdemokratin bör detta dock inte vara en svår politisk ekvation. Socialdemokratisk ideologi har aldrig varit att odla separatism eller motsättningar mellan olika delar av landet. Det klassiska socialdemokratiska riktmärket är att bygga ett välfärdssamhälle för alla.

I praktiken innebär det generella insatser för att utveckla vård, omsorg och skolor i hela landet (som statsbudgetens extramiljarder kr till kommuner och landsting).

Men det kommer, som alltid, även att krävas särskilda insatser i områden som har extra stora svårigheter.

Läs mer om