Under ett knappt dygn har jag befunnit mig på en finlandsfärja med drygt åttahundra gräsrötter från arbetarrörelsen. Det är allt från gräsrötter inom fackföreningsrörelsen, ABF och det socialdemokratiska förbundet till topparna i samma organisationer. Människor som har en gemensam nämnare som är viktigare än alla andra, nämligen att de brinner för den svenska arbetarrörelsen och dess ideal. Människor som tillsammans vill bygga Sverige starkare och mer rättvist, och som vill bygga ett Sverige där alla ska få chansen att bidra genom att arbeta utifrån sin egen förmåga och få skydd när livet ger människor törnar så att de kan resa sig igen.
De politiska partierna i allmänhet, och Socialdemokraterna i synnerhet, brukar av kritikerna beskrivas som maktapparater där medlemmarna bara finns med som ett pliktskyldigt alibi för att karriäristerna ska kunna ta sig fram och få en plattform för egna maktambitioner. Alla dessa belackare skulle ha varit med på Arbetarrörelsens båt under denna resa och fått uppleva den vitalitet och kraft som fanns där i mötena mellan dessa engagerade och kunniga människor. Det var timmar fyllda av sprudlande politiska samtal, på gräsrotsnivå framförallt men också i mötet mellan genuina gräsrötter och ledning i de olika organisationerna.
Men det som berörde ett folkrörelse- och arbetarrörelsehjärta som mitt var det fokus på bildning som genomsyrade alla de seminarier och möten som fanns på det gigantiska smörgåsbord som dukats upp på båten med hjälp av alla de organisationer som deltog i arrangemanget. Många gamla trotjänare inom partiet skulle ha blivit tårögda av glädje om de fått se den kunskapsglöd och förändringskraft som fanns hos deltagarna på denna kunskapskryssning.
Bredden i seminarieutbudet imponerade. Där fanns allt från ett seminarium med tågmästaren Åke Andersson, ordförande i Föreningen Arbetarskrivare, som gav skrivtips till den som vill skriva berättelser kring dagens svenska arbetsliv med osäkra anställningar och otrygg arbetsmiljö, till samtal mellan bland annat Carin Jämtin, Tobias Baudin och Karl-Petter Thorwaldsson kring framtidens facklig-politiska samverkan. För den som ville fanns också chansen att gå i satirskola hos den satiriske tecknaren Robert Nyberg, få en introduktion till en studiecirkel i hur man gör webb-tv-inslag, samt delta i en workshop där man lär sig sjunga arbetar sånger. Detta är bara toppen av ett isberg när det gäller det samlade utbudet under kryssningen.
Kryssningens huvudpunkt var ändå partiordföranden Stefan Löfvens öppningsanförande på söndagskvällen. Med enkla men distinkta penseldrag målade han upp de socialdemokratiska tankarna kring hur Sverige ska kunna växa sig starkare och mer konkurrenskraftigt i framtiden. Temat i anförandet var "Kunskap och arbete bygger Sverige". Och bilden blir allt klarare för varje gång som Löfven, eller någon annan ledande företrädare, talar kring visionen för morgondagens Sverige. En vision som tar sin utgångspunkt i den verklighet som den vanlige medelsvensson möter.
Det jag verkligen kommer bära med mig närmast mitt hjärta efter att ha kryssat med dessa drygt åttahundra arbetarrörelsemänniskor är känslan av att dödsdomen mot vårt parti som folkrörelse är gravt överdriven. Än spritter det av liv och vitalitet i gamlingen. Så huk er i bänkera, göbber och kärringer, för nu laddar vi om!