Inför sommaren haglar bröllopsinbjudningarna tätt. Det är fint att träffa nära vänner och deras vänner för att fira kärlek och gemenskap. Berätta för de vi tycker om vad de betyder för oss.
Jag kan däremot inte låta bli att fundera över vad som händer när vi inte kan göra det vi lovat – älska varandra tills döden skiljer oss åt.
I en tid när vi blir väldigt gamla och byter jobb flera gånger under en livstid är hela livet ett långt tidsperspektiv. Mycket händer däremellan som gör att vi förändras och utvecklas.
Mellan bröllopen i sommar läser jag Maria Sveland med fleras bok ”Happy, happy” som handlar om skilsmässor som inte varit så tragiska som omvärlden tycker. De har snarare varit viktiga för att bli lycklig igen, bli kär igen. När boken kom ut för tre år sedan var den en av de mest omdebatterade. Att prata om relationers uppbrott är ett känsligt ämne, speciellt om barn är inblandade.
Just därför ska vi fortsätta prata om det.
Vi har ”gått runt och tyckt att en skilsmässa på 2000-talet var ett lysande bevis på feminismens framsteg: en förutsättning för jämlikhet mellan män och kvinnor. På pappret och i teorin så skrev alla under på det, men de känslomässiga reaktionerna var betydligt mer förlegade och kändes ibland som kvarlevor från ett annat decennium” skriver Maria Sveland om sin egen skilsmässa. I praktiken är det fortfarande tabu.
Gudrun Schyman skriver i samma bok att skilsmässan idag ”borde ses som ett framsteg att försvara, särskilt i tider av religiös och politisk fundamentalism”.
Rätten att skilja sig är precis som rätten att älska den du vill inget att ta för givet. Det är ingen universal rättighet som alltid har varit förunnat alla (kvinnor) i hela världen i urminnes tider. Det är en rättighet som tillkommit för att någon har kämpat för den.
Idag har vi rätt att skilja oss och vi är inte heller ensamma i det. Under 2013 slutade 25 100 äktenskap med skilsmässa vilket är den högsta siffran sedan 1975. Samtidigt är skilsmässan fortfarande omtalad med tabu, skräckscenarion och misslyckande. Hur ska det gå för barnen? Hur ska du klara dig själv? Vad ska hända med huset?
Det är såklart inte så lämpligt att prata skilsmässa på ett bröllop som kantas av vackra tal, tårta och dyra klänningar. Men till alla er som gifter er – jag lovar på heder och samvete att inte döma er om ni som vuxna människor väljer att gå skilda vägar innan döden skiljt er åt. Jag ska istället låna ut mitt gästrum och önska lycka till. Kärleken kanske har tagit slut, det är inget konstigt med det.