En given plats i kunskapsskolan
KULTUR Den svenska skoldebatten har de senaste åren i väldigt hög grad handlat om kunskapssyn, ordning och reda och kunskaper i svenska, matematik, engelska och naturvetenskapliga ämnen. Allt annat har av många debattörer hånfullt kallats för flumskola. Detta hotar att utarma den svenska skolan. Detta har uppmärksammats i en motion till den miljöpartistiska kongressen från Helena Stenbäck och Miljöpartiet i Piteå.
Ett levande kulturliv i skolan bidrar till att stärka elevernas utveckling även i andra ämnen.
Foto: Fredrik Sandberg / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Tyvärr har utvecklingen gått åt ett annat håll under de senaste åren. Kulturens ställning har urholkats, i synnerhet inom skolan. De estetiska ämnena i skolan räknas till det "flum" som många hävdar tar fokus från "viktigare" ämnen. Samtidigt har samhällets resurser till kulturen minskat. När politiker tvingas skära ned på kostnadssidan så får kulturen stryka på foten. Detta har minskat svenska barn- och ungdomars möjligheter till kulturupplevelser.
Flera statliga utredningar kring kulturvanor visar att det råder ojämlikhet mellan olika sociala grupper vad gäller kontakter med kulturutbudet, men framförallt att det finns skillnader i hur man upplever att man har råd med kultur. Kulturen håller på att återigen bli den klassmarkör den en gång var. Samtidigt visar också studier att de kulturvanor vi skaffar oss som barn och unga följer och präglar oss genom hela livet
Detta tydliggör betydelsen av att våra unga tidigt kommer i kontakt med kultur, såväl i form av upplevelser som genom eget skapande. Här är skolan en nyckelaktör. För många unga är kulturen i skolan den enda kontaktyta man har mot kulturvärlden.
Detta har Helena Stenbäck (MP) tack och lov uppmärksammat i sin motion. Hon skriver bland annat: "Därför är det viktigt att nå alla barn och ungdomar med möjligheter att både själva få arbeta praktiskt med ämnen som bild, musik, dans och drama samt få ta del av professionell kultur så att de har redskap och kunskap på dessa områden."
Helena Stenbäck menar vidare att de estetiska ämnena även medverkar till ett mer gediget lärande i andra ämnen. Dessa ämnen bidrar nämligen till att stärka elevernas kreativa tänkande och utvecklar elevernas möjligheter att uttrycka sig. För att kunna uppnå detta krävs lärare som inom ramen för grundutbildningen får gedigna kunskaper i de estetiska ämnena. Detta för att kunna genomsyra undervisningen i alla ämnen. Här går utvecklingen åt rakt motsatt håll. I den nya lärarutbildning som regeringen Reinfeldt har presenterat minskas utrymmet för de estetiska ämnena och dessa ämnen ska överlåtas till ämneslärare. Risken är uppenbar för ytterligare ojämlikheter över landet. Skolor i små kommuner har redan i dag avsevärda problem med att kunna attrahera och rekrytera ämneslärare då elevunderlagen minskar och tjänsterna krymper. Det är varken särskilt lockande eller stimulerande att vara ensam musik- eller bildlärare på en skola eller i en kommun.
Ska svensk skola kunna uppfylla sitt demokratiska uppdrag, och fungera som den kulturinstitution skolan faktiskt är, måste lärarna ges redskap så att man kan bidra till ett levande kulturliv i skolan. Detta handlar om en kvalitetssäkring av svensk skola. Regeringens förslag till ny lärarutbildning måste omarbetas så att varje lärare får en gedigen grund i de estetiska ämnena, så att eleverna får en chans att utveckla goda kulturvanor.