Den här veckans stora snackis måste man nog ändå säga har varit skånepolisens minst sagt omfattade registrering av romer. I en mapp döpt till Kringresande, i filen Total, har 4 029 romer kartlagts i vad som närmast skulle kunna beskrivas som ett stort släktträd. Registret är inget register över förbrytare eller misstänkta förbrytare. I registret är många helt ostraffade, och mer än tusen av de registrerade romerna är barn. 52 stycken Av de registrerade är tvååringar. Avslöjandet av det romska registret gjordes i Dagens Nyheter och slog minst sagt ner som en bomb i vårt samhälle.
I DN kunde man den 23 september läsa följande beskrivning kring registret: ”Det är registret. En sorts släktträd med totalt 4.029 människor i olika delar av Sverige (alla registrerade är dock inte släkt med varandra). Varje man eller pojke representeras i registret av en blåfärgad figur, medan kvinnor och flickor representeras av röda figurer. Uppgifter som personnummer och folkbokföringsadress är noga bokförda vid varje individ. Mellan figurerna går pilar som visar släktbanden. Enligt uppgifter till DN har polisens ambition varit att skapa ett sökbart register över Sveriges romer. De äldsta människorna i registret har hunnit dö.”
DN skriver i samma artikel följande kring registreringen av de romska barnen: ”Barn utgör över en fjärdedel av hela registret. De yngsta i registret är två år gamla och lades in när de var några månader gamla, år 2011. Av de över tusen barnen i registret är 842 födda på 2000-talet. Att de inte är straffmyndiga spelar ingen roll: de har inte hamnat i registret för att de begått kriminella handlingar. Polisen har registrerat dem eftersom de är barn till romer. Eftersom de är barn till romer och därmed själva romer, lyder polisens logik, så finns det anledning att hålla koll på dem i framtiden.”
Det är nästan en underdrift om jag skulle skriva att jag är skakad av vad som avslöjats. De associationer som kommer för mig gör mig nästan illamående. Att skapa ett register av ett sådant här slag ger en tydlig fingervisning kring vilken människosyn som präglar de personer som tagit initiativ till att registrera människor på detta sätt. Det är ett uttryck för ett förakt av sällan skådat slag. Men det är inte det enda. Det skrämmer mig verkligen att det inte funnits några som helst spärrar inom polisorganisationen. För nog borde larmsignalerna ljudit på full volym på många håll inom polisorganisationen i Skåne. Men allt har uppenbarligen passerat utan att ifrågasättas. Det om något skrämmer mig. Vilka andra register kan man ha fått för sig att upprätta? Och utifrån vilka kriterier? Jag vill inte tänka tanken fullt ut. Vill inte riktigt inse vad som kan försiggå i vårt svenska samhälle – där under ytan, under den välputsade perfekta fasaden.
Det är i alla fall skönt att se att vår justitieminister Beatrice Ask har bett hela det romska folket om ursäkt för det makalösa övergrepp som de utsatts för av den skånska polisen, och att hon fastställer att upprättandet av registret måste ses som ett uttryck för rasism. Allt annat hade varit ytterligare ett hån mot vår romska befolkning.
Skandalen med polisens register sätter fingret på den diskriminering som romer utsätts för i vårt land. FN:s rasdiskrimineringskommitté har flera gånger kritiserat Sverige för att det inte sker några framsteg i arbetet kring romers rättigheter i vårt land, ej heller i arbetet med att komma tillrätta med romers sociala och ekonomiskt utsatta situation. Detta är en ytterst mörk fläck på vår annars så välputsade svenska fasad – en riktig skamfläck som vi måste se till att en gång för alla putsa bort.