"Inget land kan ta sig rätten att själva tolka vad som är folkrättsligt legalt – det kan bara Förenta Nationerna göra." Ungefär så uttryckte sig för länge sedan Olof Palme i ett av sina många tal i just FN. I dagarna har jag haft anledning att citera honom när Europaparlamentet diskuterat EU:s fiskeavtal med Marocko.
Bakgrunden är att det avtal som tillåter EU-fartyg att fiska utanför Marockos kust, inklusive kusten utanför Västsahara. Till detta avtal finns ett protokoll som fastställer de fiskemöjligheter som EU erbjuds. Detta protokoll har förlängts i omgångar ända tills det att Europaparlamentet sa nej i december 2011, då det strider mot internationell rätt. Nu är frågan aktuell igen eftersom EU-kommissionen har förhandlat fram ett nytt protokoll. Ett protokoll som visserligen är bättre än det förra på flera punkter, men som fortfarande inte tar hänsyn till vad befolkningen i Västsahara tycker.
Västsahara är Afrikas sista koloni och ockuperas sedan 1975 av Marocko. Inget land har erkänt Marockos anspråk på Västsahara och FN:s resolutioner har gång på gång slagit fast att ockupationen bryter mot internationell rätt.
2002 gjorde FN:s rättschef Hans Corell en utredning om legaliteten gällande prospektering av naturtillgångar i Västsahara. Det Corell kom fram till blev också FN:s beslut. Det konstaterades att det är illegalt att utvinna naturtillgångar på ockuperat område om den bedrivs i strid med de behov och intressen hos befolkningen i territoriet. Det innebär att fiskeavtalet mellan EU och Marocko är illegalt om det står i strid med vad folket i Västsahara vill.
Det är väldigt tydligt vad Polisario, som är den enda organisation som rimligtvis kan sägas representera det västsahariska folket, tycker om avtalet. De talar om att det är en stöld av de gemensamma tillgångar som tillhör folket. Trots detta finns det stor risk att en majoritet i Europaparlamentet kommer att acceptera det protokoll som förlänger fiskeavtalet med Marocko.
Vi är dock ett antal Europaparlamentariker som kommer att bjuda motstånd även denna gång. Enligt vår uppfattning har kommissionen inte inhämtat synpunkter eller samtycke från den västsahariska befolkningen när det gäller fisket i deras vatten. I protokollet misslyckas man med att förklara hur det gynnar befolkningen och om det överensstämmer med deras intressen och behov. Något som krävs för att protokollet ska vara förenligt med internationell rätt.
Det innebär att EU tolkar folkrätten på ett annat sätt än vad FN gör - vilket är djupt oroande. Tänk om en annan stormakt tar sig rätten att tolka internationell rätt på sitt eget vis och därmed struntar i vad FN tycker. Med vilken trovärdigt kan då EU protestera och hävda FN:s ståndpunkt?
Om man väl har börjat tumma på tolkningen av folkrätten för att det ska gynna det egna landet – då är vi riktigt illa ute i den gemensamma uppgift vi har att förebygga konflikter och arbeta för en global fred.
Det känns tryggt att kunna citera tidigare socialdemokratiska ledare i en debatt som inte har något slut. Det är en evig uppgift att kämpa för folkrätten.